Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänkte: “helt visst ännu en af den gamla skolan. De där
ha ej haft den riktiga energien.“
Hans tillförsikt stod fast, och när han efter tre
timmars fortsatt färd beträdde Oberarch’s mark, var det i en
högtidlig stämning, som vacklade mellan förtröstan och
farhågor.
På banvallen lekte gossar och flickor.
“Guds fred, kära barn“, ropade den nykomne till dem.
De stirrade på honom och fnittrade. Han frågade en pojke,
hvar skolhuset låg. Denne sträckte vårdslöst sin arm i
riktning mot byns husgrupper, sade “där!“ och sprang sin
väg. — “Något nonchalant pys“, tänkte den unge läraren,
“men detta skall nog snart gifva med sig.“
Efter vidlyftiga förfrågningar fann han ändtligen
skolhuset. Det var en gammal byggnad, omgärdad af uthus
och lador. Fordomdags hade den tjänat ett kloster till
spannmålsmagasin, och dess trånga, gallerförsedda fönster
buro ännu vittne därom. Uppför några murknade trappsteg
gick han fram till ingångsporten, där en gammal, något
tankspridd kvinna med ärevördiga hårtestar öfver pannan
frågade honom om hans ärende.
Den unge mannen nämnde sitt namn — Albin Tegner
— och presenterade sig som den nye underläraren.
“Så!“ svarade den gamla frun eftertänksamt och
mönstrade honom från hufvud till fot. “Min man är ej hemma
för tillfallet.“
Hon lät honom stå kvar vid porten. Han stod där
länge och räknade remnorna på muren. Omsider anlände
en järnvägsbetjänt, som medförde hans koffert. Denna
nedsatte mannen på marken, tog sin betalning och gick
därifrån. Då Tegner märkte, att ingen bekymrade sig om
honom, inträdde han i köket.
“Min man är icke hemma, har jag sagt“, skrek frun
snäsigt emot honom.
“Jag ville blott anhålla, att mitt rum möjligen — —“
“Hvad i all världen“, ropade gumman, “ert rum? I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
