Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En halmkärfve till bädd, en för mjölktrågen afsedd
hylla till bord, ett djupt, gallerinslutet fönster, i hvars nisch
den nye invånaren uppstaplade sina böcker, en gardin af
spindelväf, som hängde ned från det fuktiga taket, detta
var det inre af det rum, som upplåtits åt den unge
mannen. När han nu kände kölden mellan de fuktiga väggarne,
kom han att tänka på behofvet af en ugn. I stället för en
sådan syntes i ett hörn en del af skorstensröret från köket,
och detta gåfve värme nog, försäkrade gårdsvärdinnan.
Då Tegner nödtorftligen gjort sig hemmastadd, gick
han ut i det fria. Det led redan mot solnedgången, och
nu kom äfven öfverläraren hem. Denne hemförde i
tjuder en ko, som han betat vid skogsbrynet. Han var
mycket glad att se sin nye medhjälpare. “Man har ju
knappast någon tid vidare att ägna åt sina egna affärer“, sade
han, “och dessa äro för öfrigt skrala nog. Blott de två
åkerlapparne där borta! Förut ägde skolmästaren
åtminstone strandbitarne där nere, men nu måste man tigga sig
till hvarje hötapp, som kon skall äta. Och allt hvad man
måste köpa sedan i denna dyra tid! Hör på, min bäste
herr Tegner, Ni är bestämdt villig att bära in en säck
kålrötter, som ligger där borta på åkern? Den ligger under
en ask, och Ni ser den nog, så snart Ni vikit om hörnet
af ladan.“
Längre fram på kvällen gick Tegner till värdshuset,
ty kost måste han bestå sig själf. Det var, som hade han
också ett särskildt behof af ett glas vin. Han kände sig
riktigt ruskig. I värdshuset hängde midt i taket en lampa,
som blott svagt och dystert belyste borden i hörnen. Vid
ett af dessa sutto flera landtmän, hvilka — under det ett
par forbönder i ett annat hörn grälade om hästar — i
hviskande ton talade om en viss person. Tegner satt ensam
och ville icke lyssna till sina grannars prat. Då han
emellertid märkte, att samtalet rörde sig om en lärarinna, blef
han uppmärksam. Han fick höra, hvad hans ämbetssyster,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
