Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit här i Oberarch och som ung flicka på det ängsligaste
undvikit allt, som kunde ge ens den ringaste
anledning till misstydan och skvaller. Det tycks vara
omöjligt att undgå detta öde. En flicka af min ålder borde ej
stötas ut i vida världen, icke sättas i en offentlig ställning,
där hon har att göra med allehanda människor. Beroende
af öfverskolstyrelsen, som föreskrifver oss stränga lagar och
reglementen, beroende af skolrådet, som lägger alla
möjliga hinder i vägen för utförandet af våra åligganden,
beroende af en menighet, hvars ofta oberäkneliga godtycke
vi äro underkastade, måste vi kvinnor ändock skaffa oss
respekt och uppfostra släktet. Detta är icke möjligt under
dylika förhållanden. Och härtill komma andra omständigheter.
Vi behöfva äta, och vi känna som andra människor
behof af sällskap. I saknad af familjeförbindelser äro vi
från början hänvisade till värdshuset och nödgas tolerera
den fria tonen där; vi kunna ej hindra, att somliga skicka
sig mindre salongsmässigt emot oss, under det andra förfölja
oss med tvetydig uppmärksamhet. Mot sin vilja drages
man in i en krets, där man visserligen själf kan stå
skuldlös och ren, men ändock icke undgår skvaller och förtal.
Jag talar icke om frestelser och verkliga faror ...“
Hon tystnade.
“Jag förstår Er så väl“, sade Tegner och lade sin
hand på hennes arm — han vågade icke vidröra hennes
fina, hvita hand.
“Jag lät“, återtog fröken Wallner, “alltid ledsaga mig
hem från kvällsmåltiden i värdshuset af en tjänstflicka.
Kaplanen, som hade samma väg, råkade några gånger göra
oss sällskap ... För öfrigt söker jag i dag transport till
annan plats.“
“Ni vill då bort härifrån!“ ropade Tegner.
“Förlåt mig, herr kollega, att jag varit öppenhjärtig“,
sade hon och tillade: “här känner jag mig öfverallt
omgifven af fiender“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
