- Project Runeberg -  Ur folklivet. Berättelser /
23

(1894) [MARC] Author: Peter Rosegger Translator: Natan Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aftonmåltid på värdshuset, men han blef längre än han föresatt sig
sittande kvar i hennes stilla kammare. Den korta, snöiga
vinterdagen förbyttes i skymning, skymningen i mörker,
och de märkte ej, att intet annat ljus lyste dem än skenet
af en gårdslykta, som genom fönstret kastade ett fantastiskt
ljus på väggen midt emot.

*     *
*



Nästa skoldag klagade en flicka i tredje klassen öfver,
att hennes granne i bänken bakom henne kittlade henne i
nacken med en penna. Med den öppna läroboken i hand
skred läraren mellan bänkarne och förehöll Schakerl — ty
han var den retsamme grannen — hans otillbörliga beteende.
Knappt hade läraren vändt sig därifrån, förr än “schakalen“
hånande sträckte ut tungan. Genom en sidoblick
märkte Tegner ofoget — ett raskt steg tillbaka, och hans
bok slog lätt till gossens hufvud.

Nu blef det ett tjutande ... “Han har slagit mig“,
gallskrek pojken och sprang med händerna för hufvudet
därifrån, ropande ut kring hela byn: “läraren har slagit
mig“. I hans hem blef det naturligtvis en faslig
uppståndelse.

*     *
*



På nyårsaftonen sutto den unge läraren och fröken
Wallner åter tillsammans i hennes trefna kammare, och nu
gåfvo de hvarandra trohetslöften för hela lifvet. Länge
ville de icke unna Oberarchs invånare att pladdra om det
pikanta i deras kärleksförhållande, ty strax efter
trettondagen skulle brölloppet stå. Saken var ju också mycket
enkel. De hade hvarandra kära, äktenskapshinder lågo icke
i vägen, och bådas inkomster tillsammantagna räckte godt
för ett enkelt hushåll. Huru skulle de för några veckor
sedan ha kunnat ana, att de i en så lycksalig sinnesstämning
skulle inträda i det nya året! I nytt och vänligt ljus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rpkurfolk/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free