- Project Runeberg -  Ur folklivet. Berättelser /
29

(1894) [MARC] Author: Peter Rosegger Translator: Natan Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

prästgården, och det kungjordes tre gånger från predikstolen,
att en penningbörs upphittats på bron och att rätte ägaren
kunde återfå den hos prästen. Besynnerligt! Det kom
ingen och hämtade pengarne, och de tillföllo därför Maria
Steinwender som hennes egendom.

Hon får icke en timmes sömn på hela natten, hon
ligger blott och funderar på, hvad hon skall göra med
fyndet, för att det må blifva henne till den största möjliga
nytta och dessutom äfven gagna ägarens arma själ. Och
då tuppen redan gal för första gången där ute i svalen, då
kommer hon plötsligen ihåg, att sankt Jakob, som låg
tillsammans med pengarne, är lotteriets skyddspatron. Det
sticker riktigt till i hjärtat på henne. Ja, hon skall sätta
in de fyra mynten på lotteriet, och försöket måste utfalla
lyckligt. Hon ber ett Fader Vår och vill försöka somna,
men det är allaredan tid att stiga upp och arbeta. Och på
söndagen, då hennes man kommer hem från timmerhuggningen
och kan se till barnen, då går Maria till Landeck och
tager på lotteriet de tre nummer, som slumpen först
skänker henne. Hon hyser så stor förhoppning om att vinna,
att hon köper två honungskakor åt barnen, nya skoremmar
åt sin man och — då ändock litet pengar finnes kvar i
fickan — ett stort hvetebröd. — Men ju mer tiden för
dragningen nalkades, desto svagare blef hoppet, och den sista
dagen var hon så modlös, att hon icke vågade gå till staden
för att riktigt blifva öfverbevisad om bedrägligheten i
sina förhoppningar. Då kom där dragande ett tattarfölje,
som tiggde hos bönderna och spejade efter tillfälle att få
stjäla ett och annat. Dessa människor brukade äfven kunna
omtala, hvilka nummer som utfallit med vinst vid den sista
dragningen.

Maria Steinwender skänkte packet ett par brödstycken
och sade, att hon ej var vidare nyfiken, men det vore i
alla fall roligt få höra, hvilka nummer som utfallit sist.

“Gärna“, svarade en liten gammal gumma och letade
med sina askgrå fingrar fram en liten papperslapp ur sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rpkurfolk/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free