Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Så’nt här tycker jag vara den största olycka“, sade
Simon och gick med händerna i byxfickorna hastigt öfver
golfvet.
“Det är det också“, svarade hustrun, “och ofta har
gästgifvaren sagt, att fattigdomen känner man riktigt, blott
när man en gång har varit rik. Nu slår detta in på oss.
Jag hade allaredan tänkt på, att vi skulle köpa gård“, sade
hon med tårfyllda ögon.
“Den har blifvit till aska, och nu kan du ej ens tigga
ihop pengar till att bygga upp den igen.“
“Och så skola vi på nytt börja lida och slita i vårt
elände.“
Han stannade framför henne och de knutna näfvarne
i fickorna bildade två stora knutar vid höfterna. “Vet du,
att jag nu kunde blifva en dålig människa?“
Hon såg frågande på honom.
“Jag litar inte längre på mig själf“, sade han.
“Så får du icke tänka“, svarade Maria.
“Men när man står nära tiggarstafven och så till på
köpet hålles för en narr af vår Herre — då är jag i stånd
till allt.“
“Så okristligt skulle jag ej tänka“, sade hustrun.
“Inte heller jag“, ropade han, “men när något slikt
kommer öfver en, och den man, som jag i dag träffade
samman med, störtar i älfven — —“
Maria sprang upp från bänken, så att lille Sepple,
som krupit upp i hennes knä, bokstafligen rullade fram
öfver golfvet.
“Jesus i himmelen — Simon!“ skrek hon, “du har väl
inte gjort någon olycka?!“
“Redan vid skjutsstationen i Landeck träffade jag
honom. Det var en så’n där stadsherre, som af bara
vällefnad inte kan stå ut med att vara i staden längre och
därför klättrar i fjällen, för att han gärna för en gångs
skull vill känna sig trött och hungrig. När han betalade
på stationen, lämnade han fram en hundralapp, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
