Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och då den gamle, döfstumme, af alla öfvergifne mannen
med skälfvande begärlighet började äta medan de bleka
läpparne darrade och hungern lyste fram ur hans stela
blickar, då stod Simon fortfarande och stirrade framfor sig.
Och medan tiggaren där ute förtärde mjölken och
brödet och Maria gått in i stugan igen, satte sig
timmerhuggaren, stödde armbågarna mot knäna och såg ned på
sina fötter.
“Kom hit litet, Maria!“ sade han om en stund utan
att se upp.
Hon gick sakta fram till honom, böjde ned sitt hufvud
till hans och sade: “är det något du vill, Simon?“
Hennes röst var vek och innerlig.
“Maria“, sade han och drog med båda händerna fastare
till sina skoremmar, “du får inte vara ond på mig,
för att jag var så där nyss! Förlåt mig allt hvad jag sade!
Det var visst inte så illa menadt som det blef sagdt.“
“Se så, var nu inte barnslig!“ blef svaret.
“Man skulle för resten så lätt ha kunnat försynda sig
med slik fåfänglighet“, fortsatte han. “Och när jag riktigt
tänker på saken, så vet jag inte, att det går någon nöd
på oss. Vi äro friska, kunna tjäna vårt bröd, ha hus och
hem, äro glada vid hvarandra och ha inga ovänner. Och
så, Maria, pojkarne där — friska som nötkärnor! När allt
kommer omkring och man ser på den gamle stackaren
där ute, så kan man väl säga, att vi inte äro fattiga,
utan rika.“
Hustrun svarade: “alldeles som du säger, tänkte jag,
när jag gaf den fattige gubben mjölken. Han är gammal
och fattig och har kanske ej en enda människa i hela
världen att fly till. Och hvad som fattas honom, kan han icke
ens säga, och vill någon trösta honom, är han ur stånd att
höra det. Till hälften blind är han också. — Han är
fattig, och dock veta vi inte, om han äfven är olycklig.
Mellan fattigdom och olycka ligger en djup dal, har jag
ofta hört. Och å andra sidan är det ej heller nog med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
