Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En tös med giljare.
Landtlig idyll.
Där sitta de tre musikanterna med ett instrument hvar,
två med strängaspel och en med pipa. Men den sist nämnda
ger ej ett ljud ifrån sig, huru den än blåses. I stället för
toner — rök! Det är en tarflig konst, som du lärt, du
raske, tystlåtne gosse! Känner du dig icke ledsen, när du
hör, huru tonerna från de andra instrumenten så mjukt,
förtroligt och kärligt smälta samman?
Hvad spela de månne på sina landtliga lyror? Hvad
sjunga de om? Om hat? Om hjältebragder? Om döden
å slagfältet? Nej, det tror jag icke. Det klingar genom
mänsklighetens kedja från länk till länk en ljuf, glödande
sång, förstådd af alla släkten, förstådd af alla tider. De
väldigaste stordåd, de förfärligaste lidanden, de outgrundligaste
synder, de ädlaste dygder fogas samman likt brokiga
pärlor och hållas tillhopa af en gyllene tråd, af denna sång,
hvars första och sista och enda ljud är de jublande,
tvekande och klagande orden: jag älskar dig ...
Om man nu sjunger denna visa för sin skatt eller
spelar den eller tiger den eller — röker den, det kan
egentligen komma på ett ut. Hufvudsaken är, att det finnes
strålande ögon och röda läppar.
Emellertid sitta nu de tre tillsammans.
De båda gamla gossarne slå sig ut för den fagra Agathel,
allt hvad de kunna.
Det är söndagseftermiddag, och Agathel tyckte, att
hon kunde taga sin cittra på knät för att Gud till ära spela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rpkurfolk/0043.html
