Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Mickel sätter sig nu på bänken bredvid Agathel
och säger helt saktmodigt: “nå, spelen nu, båda två, skall
jag höra på Er!“ Eljest yttrar han ej ett ord, tänder sin
pipa och lyssnar redan till hvad som komma skall.
Luidel låter sig icke besvära. Alltså kling — kling —
och han fortfar mellan tänderna och i skägget:
Jag älskar dig högre än hem och bo,
än bädden, som skänker mig hvilans ro.
Du kärare är mig än häst och spann,
så kär, att jag icke det säga kan.“
“Jag likar dig mera än ko och gås,
än raraste mjölk och smör, som kan fås,
än grädde och ost, än socker och mjöd —
min raske gosse, du tror mig med nöd ...“
“Ej kägelbanan som förr är mig kär,
att vara hos dig långt ljafvare är.
Till öl och till vin står ej mer min håg,
allt sedan jag första gången dig såg."
“Mer kär du mig är än min moder ock,
än kransen, som smyckar min mjuka lock,
än fränder och vänner, än gods och gull —
men, käre, tyst därmed för min skull!“
“Vi älska, vi älska så ömt hvarann,
att sällare par man ej finna kan.
I kärlekens lycka vi speglad se
den salighet, ljufva himlar oss ge.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
