Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han njöt först därav...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Han hade lämnat de sina för några dagar och befann sig
på en underlydande gård. En natt låg han i sin säng, och
klockan hade just slagit två:
Jag var förfärligt trött, jag var sömnig och mådde ganska
bra. Plötsligt greps jag av en sådan ångest, en sådan fasa, att
jag aldrig känt något dylikt. Jag skall berätta det för dig i
detalj, ty det var verkligen fasansfullt.1 Jag sprang upp ur
sängen och gav befallning om att spänna för. Medan de spände
för hästarna, somnade jag, och när tjänarna väckte mig, var
jag fullständigt återställd. I går hände samma sak om igen,
men det var inte så häftigt. . .2
Den illusionernas byggnad, som grevinnan Tolstois
kärlek mödosamt uppfört, får sina rämnor. I den tomhet, vari
fullbordandet av Krig och fred lämnar konstnärens sinne, få
de filosofiska och pedagogiska intressena3 åter makt med
honom. Han vill skriva en abc-bok för folket. Han arbetar
ivrigt på den i fyra år, han är stoltare över den än över
Krig och fred, och när han slutat den (1872), skriver han en
till (1875). Sedan börjar han vurma för grekiska. Han
studerar det från morgon till kväll, lämnar åsido allt annat
arbete, upptäcker »den förtjusande Xenofon» och Homeros,
den sanne Homeros, icke den han lärt känna genom
översättarna, »alla dessa Jukovskiar och Vossar, som sjunga med
guttural, gnällig eller sötsliskig stämma», utan »denne andre
storsångare, som sjunger med full hals utan att någonsin
tänka på att någon kan lyssna till honom».4
1 Brev till hustrun (Ur grevinnan Tolstois arkiv), citerat av
Birukov.
2 Minnet av denna fruktansvärda natt finnes bevarat i En dåres
dagbok, 1883 (Postuma arbeten).
3 Medan han avslutar Krig och fred, på sommaren 1869,
upptäcker han Schopenhauer och blir hänförd: »Schopenhauer är den
mest genialiska av människor.» (Brev till Fet, den 30 augusti 1869.)
4 Mellan Homeros och hans översättare, säger han vidare, är
samma skillnad som mellan »det kokta och destillerade vattnet och
det kalla källvattnet, kallt så att det gör ont i tänderna, klart,
solbelyst, stundom förande sand, men därför blott desto renare och
friskare». (Brev till Fet, december 1870.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
