Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bekännelserna och den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
nåde sig med västerlänningens förnuftsmani och
handlingsbehov, måste han sedan överflytta sin uppenbarelse till en
praktisk tro och ur detta gudomliga liv utvinna regler för det
dagliga livet. Utan någon som helst förutfattad mening, med
det uppriktiga begäret att tro de sinas trossatser, började han
studera den ortodoxa kyrkans lära, till vilken han bekände
sig.1 För att komma den mera inpå livet underkastade han
sig i tre års tid alla ceremonier, biktade sig, gick till
nattvarden, vågade icke förkasta det som stötte honom, hittade
på förklaringar för vad han fann dunkelt eller obegripligt,
anslöt sig i tro till alla dem han älskade, levande eller döda,
och bevarade alltid hoppet om att kärleken en gång, i ett
givet ögonblick, »skulle för honom öppna dörrarna till
sanningen». — Men hur han bar sig åt, gjorde hans förnuft och
hans hjärta uppror. Vissa handlingar, såsom dopet och
nattvarden, tycktes honom upprörande. Då man tvingade honom
att säga, att hostian var Kristi verkliga lekamen och blod,
»kände han som ett knivstyng i hjärtat». Det var dock icke
dogmerna, som mellan honom och kyrkan uppreste en
oöverstiglig mur, utan de praktiska frågorna, i synnerhet två: den
hatfulla och ömsesidiga ofördragsamheten kyrkorna emellan2
och den uttryckliga eller tysta sanktionen av brodermorden
— kriget och dödsstraffet.
Då bröt Tolstoi med kyrkan, och denna brytning blev
desto våldsammare, som han i tre år undertryckt vad han
tänkte. Han skonade nu ej längre något. Med häftighet
trampade han under fötterna denna religion, som han ännu
i går envisades med att utöva. I sin Kritik av den dogmatiska
teologien (1879—8l) kallade han den »icke blott ett vanvett,
utan en medveten och självisk lögn».3 Mot den ställde han
1 Undertiteln till Bekännelser är Inledning till en kritik av den
dogmatiska teologien och en granskning av den kristna trosläran.
2 »Jag, som i kärlekens enhet såg sanningen, frapperades av detta
faktum, att religionen själv omintetgjorde vad den ville åstadkomma.»
(Bekännelser.)
3 »Och jag har kommit till den övertygelsen, att kyrkans lära
teoretiskt sett är en illistig och skadlig lögn, praktiskt sett ett system
av grov vidskepelse och trolldom, varunder den kristna lärans mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
