Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritiken av konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93i
ett skapande snille. Då en Wagner, då en Tolstoi talar om en
Beethoven eller Shakespeare, är det icke om Beethoven eller
Shakespeare de tala, utan om sig själva: de framställa sitt
ideal. De försöka icke ens bedraga oss. Vid bedömandet av
Shakespeare försöker icke Tolstoi att vara objektiv. Ja, han
förebrår Shakespeare hans objektiva konst. Skildraren av
Krig och fred, mästaren i den opersonliga konsten, kan icke
nog förakta dessa tyska kritiker, vilka efter Goethe »uppfunno
Shakespeare» och »teorien, att konsten skall vara objektiv,
d. v. s. framställa händelserna med bortseende från allt
moraliskt värde — vilket är ett medvetet förnekande av
konstens religiösa syfte».
Det är sålunda ut ifrån en tro, som Tolstoi avkunnar sina
konstnärliga domar. Sök icke i hans kritiker någon personlig
baktanke. Han uppställer icke sig själv som förebild. Han
är lika obeveklig mot sina egna arbeten som mot andras.1
Vad vill han då, och vad värde för konsten har det religiösa
ideal han framställer?
Detta ideal är storslaget. Ordet »religiös konst» ger lätt
en falsk föreställning om begreppets omfattning. Långt
ifrån att draga trånga gränser för konsten vill Tolstoi vidga
dem. Konsten, säger han, är överallt.
Konsten tränger in i vårt liv. Det vi kalla konst — teatrar,
konserter, böcker, utställningar — är blott en oändligt liten del
av konsten. Vårt liv är fullt av konstnärliga manifestationer
av alla slag, från barnens lekar till de religiösa ceremonierna.
Konsten och ordet äro det mänskliga framåtskridandets två
organ. Det ena förmedlar hjärtanas, det andra tankarnas
utbyte. Om det ena av de två är förfalskat, är samhället sjukt.
Nutidens konst är förfalskad.
Sedan renässansen kan man inte längre tala om någon de
kristna folkens konst. Klasserna hava skilt sig åt. De rika,
1 Som »dålig konst» betecknar han sina »fantasiarbeten». (Vad
är konsten?) — Från sin förkastelse av den moderna konsten
undantager han icke sina egna dramer, »som äro blottade på denna
religiösa uppfattning, som skall utgöra grunden till framtidens drama».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
