Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vackraste teori...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den vackraste teori har värde blott genom de verk,
i vilka den tar sig uttryck. Hos Tolstoi äro teori
och skapande alltid förenade liksom tro och handling.
Samtidigt med att han utarbetade sin Kritik av konsten,
gav han exempel på den nya konst, han längtade efter,
på de två konstformerna, den ena högre, den andra mindre
ren, men båda »religiösa» i den mest mänskliga mening — på
den ena genom att arbeta på människornas enande genom
kärleken, på den andra genom att bekämpa den mot kärleken
fientliga världen. Han skrev dessa mästerverk: Ivan Iliitschs
död (1884—86), Berättelser och Folkberättelser (1881—86),
Mörkrets’ makt (1886), Kreutzersonaten (1889) och Husbonde
och tjänare (1895).1 På höjden och slutet av denna konstnärliga
period, liknande en katedral med två torn, det ena
symboliserande den eviga kärleken, det andra hatet till världen,
reser sig Uppståndelse (1899).
Alla dessa arbeten skilja sig från de föregående genom
nya konstnärliga kännemärken. Tolstois idéer hade
förändrats icke blott beträffande konstens mål utan även
beträffande dess form. I Vad är konsten? eller i boken om
Shakespeare frapperas man av de principer för smak och
1 TiU dessa samma år hör, både beträffande utgivningsdatum
och fullbordande, ett arbete, som i själva verket skrevs under
förlovningens och de första äktenskapsårens lyckliga tid, den vackra
historien om en häst, Kolstomier (1861—1886). Tolstoi talar
därom i ett brev till Fet 1863. (Corresp. inéd. sid. 35.) —• Början med sina
fina landskap, sin genomträngande själsliga sympati, sin humor,
sin ungdomsfriskhet har släktskapen med den fulla utvecklingens verk
(Familjelycka, Krig och jr ed). Det makabra slutet, de sista sidorna
om den gamla hästens och hans herres lik, som jämföras, hava den
brutala realism, som kännetecknar åren efter 1880.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
