Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
no
Krig och fred över ämnet; med den mörka ironi, det själens
uppror, vi möta i Kreutzersonaten och Ivan Iliitschs död,
blandar sig här ett religiöst allvar, frigjort från denna värld,
som återspeglas i honom, sådan den i verkligheten är. Man
tror sig stundom hava att göra med en kristen Goethe.
Alla de konstnärliga drag, vi hava iakttagit hos den sista
periodens arbeten, återfinnas här, i synnerhet berättelsens
koncentration, som frapperar ännu mera i en lång roman än
i korta noveller. Arbetet är en enhet från början till slut
och skiljer sig därutinnan mycket från Krig och fred och Anna
Karenin. Det finns nästan inga episodiska avvikelser. En
enda handling fullföljes ihärdigt och utmejslas i alla
detaljer. Samma kraftiga och livfulla porträtteringskonst som i
Sonaten. En mer och mer klarsynt, robust, obarmhärtigt
realistisk iakttagelse, som ser djuret i människan —
»djuriskheten sitter fruktansvärt fast i människan, ännu
fruktansvärdare då denna djuriskhet icke är blottad, utan döljer sig
under ett så att säga poetiskt yttre». Dessa
salongskonversationer, som helt enkelt hava till syfte att tillfredsställa
ett fysiskt behov, »behovet att påskynda matsmältningen
genom att röra tungans och svalgets muskler». Ett
skoningslöst sätt att se människorna, som icke sparar någon, varken
den vackra Korschagina »med kantiga armbågar, breda
tumnaglar» och så dekolleterad, att det ingiver Nechljudov
»blygsel och vämjelse, vämjelse och blygsel», ej heller
hjältinnan, Maslova, av vilkens förnedring ingenting fördöljes,
hennes brådmogenhet, hennes lastfulla och låga uttryck,
hennes utmanande leende, hennes doft av brännvin, hennes
rödflammiga ansikte, brutalt naturalistiska detaljer: kvinnan,
som sitter hopkrupen på soptunnan och pratar. Den poetiska
inbillningskraften, ungdomsfriskheten är borta, utom i
hågkomsterna av den första kärleken, vars musik brusar inom
en med hallucinerande intensitet, den kyska natten till
påsklördagen, påsknatten, tövädret, den vita dimman, som
var så tät, »att man fem steg från huset icke såg annat än
en mörk massa, från vilken en lampas röda sken trängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
