Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg. Tolstois postuma arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
sin ångest än att låta sig dödas av modern till den unge
mannen, vilken han, utan att vilja det, fört i fördärvet.
Man finner också i en kort berättelse från Tolstois sista
dagar, Det finnes ingen skyldig (september 1910), samma
sorgliga bekännelse av en man, som lider fruktansvärt av sin
ställning, som han icke kan komma ifrån. Mot de lättjefulla
rika ställas de under arbetet dignande fattiga, och varken de ena
eller de andra inse det vanvettiga i ett sådant socialt tillstånd.
Två teaterpjäser hava ett verkligt värde. Den ena är en
liten folkpjäs, som bekämpar alkoholmissbruket, Alla goda
egenskaper komma från henne (sannolikt från 1910). Personerna
äro starkt individuella, deras typiska drag, deras språkliga
löjligheter framhållas på ett roande sätt. Bonden, som i
slutet av pjäsen förlåter den som stulit från honom, är med sin
omedvetna själsstorhet och sin naiva egenkärlek en på samma
gång ädel och komisk figur. — Den andra pjäsen, som har
vida större betydenhet, är ett drama i tolv tablåer: Det
levande liket. Vi se här de svaga och goda krossas av det
dumma samhällsmaskineriet. Hjälten, Fedia, är en man, som
störtar sig i fördärvet genom själva sin godhet och genom den
djupa moraliska känsla han döljer under ett utsvävande liv:
ty han lider outhärdligt av världens låghet och sin egen
ovärdighet, men han har icke kraft att reagera. Han har en hustru,
som han älskar, som är god, lugn, förståndig, men »utan det
lilla russin man lägger i cidern, för att den skall mussera»,
»utan den sprakande livlighet», som kommer en att glömma
allt. Och han måste glömma.
»Vi alla i vår klass», säger han, »hava tre och blott tre vägar
framför oss. Att vara ämbetsman, förtjäna pengar och öka
den lumpenhet, bland vilken man lever, det bjöd mig emot;
kanske dugde jag icke till det.. . Den andra vägen är den,
på vilken man bekämpar denna lumpenhet: då måste man vara
en hjälte, och jag är ingen sådan. Återstår den tredje: att
söka glömska, dricka, festa, sjunga: det är den vägen jag valt,
och ni ser, vart den fört mig. . M
1 Akt. V, tablå 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
