Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Palias, fom, under defs refor genom Siberien 1771!, på en
hög bergsrygg, vid berget Nerois, funnit en flor klump gedieget
järn, af vid pafs 1600 fkålpunds vigt, ungefär 100 famnar ifrån
en magnetgrufva. Detta järn är af drufig, hålig och poreus
fam-manfättning, med utftående taggar af blankt oroftadt järn, fom
be-finnes få mjukt och fmidigt, at det kan böjas och hamras kalt til
tunna bleck, utan at brilla $ men upglödgadt til hvitvarm hetta,
blir Ikört och braknar under fmidningen. Järnet uti denna mafia
är på ytan af fvart färg, men öfverdragit likafom med en fernifs,
af en glafig hinna, eller Ikorpa, til färgen gul, hyacinthlik och
brun-aktig, fom förmodeligen hindrat järnets angripande af roft uti
öpen luft. Någre hafva dock velat förklara detta fynd for konftens
produft, eller för en lemning af någon nedgången bläfterugn, fora
på högden af berget fkulle med trampbläfter kunnat vara gångbar,
hälfl den varit nära intil en järngrufva och ej funnits under jord,
eller uti berg, famt at uti fmältugnar kunna finnas fådane flora
maffor af gedieget järn, fom ock ftundom äro med cryftalJini/k
glashinna öfverdragne. Herr Iisemann uti Zellerfeldt yttrar fig
äfven, uti bref til Herr Crell, at denne ftora järnmafia, faftän den
blifvit utgifven för gediegen, har uppenbarligen varit fmält och at
den därpå fundne grönaktige bergart, hvilken man hållit för i,
icke varit annat än glas. Se Ckells Ausroabl neueftcn
Evt-decknvgen in der Chetnie, 1786, 1 Band. f. 434.
Järnets allmänna egcnlkaper och kännemärken äro för öfrigit
följande, fåfom; ^
2:o. Färgen på et rent poleradt, eller flipadt järn, är
föränderlig efter defs invärtes beikaffenhet. Mörk- eller fvartblått
utmärker det mjukafie, och ju mera färgen faller i ljusgrått, ju mera
utvifar den en hårdare art, ända intil ftålet och det hårdafte gutne
tackjärnet, fom är mäft hvitt, eller hvitgrått.
3:0. Uti fpecifiqua tyngden är det föränderligit, i anfeende
til olika tät- o:h hårdhet. Det allmännafle har forhållit fig fom
7,64? och det aldrafinafie fom 8>00O til vatten, eller i.odo.
1 anfeende til magneten drages det fiarkali fom är mjukaft^
hvilket likafom infuper den mäila magnetilka materien och är där-
I i - . * före
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
