Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3:o. Med kisel ensamt, Serpentin, Specksten, Sjöskum och
Lapis Nephriticus, samt hvit Talk, som Herr Margraf försökt.
Se dess Chymische Schriften, 2 Del. sid. 1 och följ.
4:o. Med lera och kisel, Glimmer.
Kalksten, som varit öfversköljd af hafsvatten, eller därunder
blifvit danad, håller äfven inblandad magnesia alba. Detta, jemte
alt hvad som hörer til denna jordartens känning och egenskaper,
finnes utfördt uti den afhandling om Magnesia Alba, som
förekommer uti Bergmans Opusc. Chem. Vol. I. s. 363 och följ.
Den renaste magnesia alba borde finnas vid apothequen,
præcipiterad utur verkeligt Engelskt salt, hvarvid kunna i akttagas de
omständigheter, som af Herr Flüggel anföras uti Crells Chemische
Annalen, 1785, 9:de stycket s. 232; men vinningslystnad har
gifvit mindre kostsam, fastän tillika mindre upriktig utväg vid
handen, nemligen genom fällning utur saltpetters moderlut, hvaraf den
likväl svårligen kan fås utan smitta af kalk och annan jord.
Magnesia alba, som med alkali fälles utur saltpetters
moderlut, härstammar ofelbart ifrån det koksalt, som all saltpetterlut
innehåller. Den så kallade Saltaskan består mäst af magnesia. Huru
Engelska bittersaltet tilverkas af hafssaltets moderlut, nämnes
under ordet Hafssalt.
Magnesia alba bör ej förblandas med hvit brunsten, som är
en metallisk kalk. Se Brunsten.
Magnesium, Regulus magnesiæ, eller Brunstens-metall,
kallas den sköra halfmetall, som nu i senare tider blifvit uptäckt och
genom reductions-smältning erhållits af brunsten, eller magnesia
nigra.
Sättet at reducera, eller utbringa, denna metallen af brunsten
består i synnerhet däruti, at uti en stark hessisk digel, i brist af
någon bättre, intryckes på bottnen fint kolstybbe, som är fucktadt
med litet uti vatten uplöst eldfast lera. Uti detta stybbe
formeras med en conisk trästöt, eller pinne, en helt spetsig grop inemot
digelbottnen, hvarifrån gropen alt vidare tilpackas upp emot
digelens bräddar. Detta kallas då en Härd, eller Stybbeshärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
