Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likväl intet sätt bekant at fulkomligen skilja brunstens-metallen ifrån
järnet, hvilket han lika envist behåller som nickelen.
Gediegen magnesium, eller nativ, regulinisk, brunstens-metall,
har Herr Baron Peyrouse funnit och beskrifvit uti första Tomen
af Vetenskaps Acad. Handl. uti Toulouse.
Magnet, Magnetsten, Segelsten, är en af de starkaste så
kallade attractoriska järnmalmer, som icke allenanst äger den
egenskapen at draga til sig större eller mindre stycken af rent järn eller
stål, utan ock vänder sig efter jordens norra och södra poler, då
den därtil äger fullkomlig frihet, eller intet hindras af något
starkare motstånd.
Någre, i synnerhet Brückman, uti dess Thesaurus
Subterraneus, s. 88, berätta at magneter gifvas, som repellera, eller stöta
järnet ifrån sig, och däraf tagit anledning at på tyska kalla dem
Bläser; men förmodeligen är något misstag förelupit uti försöket,
som torde blifvit anstäldt med någon järnten, hvilken lika med alt
järn ägt, eller genom någon stöt antagit magnetens poler, af hvilka
den norra torde blifvit vänd emot magnetens norra pol, hvarvid
efter vanligheten händer at poler af lika namn repellera, eller
skjuta hvarandra ifrån sig, på lika sätt som malmletare föregifva at
vissa järnmalmer uti bergen gifvas, som endast dragas af södra
ändan på compass-nålen och för den orsaken blifvit kallade
Stjertmalmer; men orsaken ligger däruti, at sådan malm varit
verkeligen magnet, som med sin norra pol stått närmast upåt dagen.
Magnetstenen äger intet öfver hela dess yta den egenskapen at
draga järn til sig, utan endast på tvenne eller flera puncter, som
då Poler kallas. At utröna, hvarest dessa puncter äro, sker
antingen med en compass-nål, som nära intil stenen stäld utpekar
polen, där den vänder sig uti en rät vinkel däremot, hvilket, om det
sker med nålens så kallade norra ända, utvisar stenens södra pol,
och tvärtom; eller ock uptäckas polerne på det sättet, at
magneten vältras uti ren järnfilspån, och där filspån då upreser sig
lodrätt emot stenen, där äro dess poler. Hvad som då emellan
polerne utgör någon tom bergart, eller järnmalm, hvarvid ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
