Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla magneter hålla ifårn 20 til 40 procent järn af rödbräckt
art, och finnas ej ensamme uti gångar til lika godhet och styrka
öfveralt, utan äro spridde, uti vissa fläckar och körtlar
sammanvuxne, eller med sköliga aflossningar inneslutne ibland andra
järnmalmer, och stundom af lika färg och utseende som de.
Uti alla länder, hvarest järnmalmer, som dragas af magneten,
finnas uti fast klyft, där träffas ofta magnetiska fläckar, ehuru
merendels så svaga, at de ej förtjena upmärksamhet. Vid Somme
Sjön, uti Östergöthland, gifves en grof, svartgrå, qvadrig trapp,
som är märkeligen magnetisk, med ordenteliga poler, och håller 18
procent järn. Uti Högberget, i Gagnäfs Socken och Österdalarne,
har varit det betydligaste magnetbrott här i riket. Magneter
hafva här förefallit uti en uphögd bergskulle af röd fältspatsråda,
med qvartsdrummer genomdragen, jemte en fattig järnmalm, Blåberg
kallad, och instänkte gnistror af svafvelkies samt litet tecken til
kopparmalm. De starkaste magneter hafva altid hållit sig uti
dagklyfterne, såsom små kilar emellan många i alla directioner
öfverkorsande lossnor, med järnrost beklädde. Ingen ordentelig gång
visar sig här, utan allenast några få sådane järnmalms-fläckar uti den
allmänna hällearten. På djupet tyckas ock magneterne försvinna,
och är nog likt at de ej torde finnas annorlunda än uti
dagkyfter, där vatten och luft tilkomma, samt at den magnetiska
kraften torde ifrån luften genom de öpna lossnorne inflyta uti de
järnmalmer, som äro skickelige at antaga den. Se Cronstedts
Mineral-Historia öfver Dalarne, tryckt på tyska 1781.
Uti Siberien, vid floden Jackoi, finnes uti en stor
bergsträckning det så kallade stora magnetberget, hvarest magneter blifvit
brutne, som vägt ifrån 60 til 80 pud, så starka at de på mera än
en tums distance kunnat draga til sig en knif. Sådane stora
magneter äro likväl sammansatte af flera smärre, som verka uti
åtskillige directioner. Ibland magnetstenarne, som körtelvis brytas,
infalla kantige stycken, liknande blodstenar, som äga föga kraft.
Stundom förekomma drushål fylde med malm, eller järnochra. De
drusige magnetstenarne hafva där merendels funnits starkare än de
mycket täta. De rum på berget, hvarest magnetstenar ligga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
