Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven där gångar finnas uti hällarne af milda stenslag, såsom en
vek och svart trap, specksten, järnleror, hornberg, fet qvarts,
med mera, eller där hällearten är gneis, saxum metalliferum,
Garpenbergs häll, eller skifferartad sandgrytig qvarts, uti hvilka arter
malmgångar som oftast pläga visa sig. Se Gångberg.
Om malmletande med slagruta, se Slagruta.
Det är väl af historien bekant at de förnemsta både in- och
utrikes malmläger merendels af en slumplycka, eller af åtskillige
händelser blifvit uptäckte; men så är äfven bevisligt, at månge
nyttige både malm- jord- och stenslag kommit i dagen genom
kunnige malmletares flit och oförtrutne möda; utom det at genom
deras uplysning onyttige omkostnader kunnat afböjas uti malmers
eftersökande, där intet hopp om lönande arbete varit at förvänta.
– Den nyttiga Författning, som ålägger landtmätare at vara
kännare af malm- och stenarter, kan gifva hopp om flera goda
uptäckter, under deras vidsträckta förrättningar, än hittils af ostuderade
malmletare kunnat väntas. De löntagande malmletares skyldighet,
at i god tid årligen ingifva relation om deras förrättningar, ses af
Kongl. Bergs-Collegii Bref til Bergmästarne af den 16 Jan. 1644.
Hvad malmletare vid deras göromål vidare hafva at i akttaga,
finnes omständeligen anfördt uti den af Kongl. Bergs-Collegium
utfärdare Malmletare-Instruction af d. 5 April 1759.
Malmläger kallas de rum i bergen, hvarest malmer finnas,
och få efter deras särskilte beskaffenhet heta Strykande Gångar,
Sväfvande Gångar, Stockverk, Flötser, Körtelverk, m.m. Se
dessa namn.
Malmos, eller Brånad, kallas vittringar på berg och stenar
i synnerhet af en rödbrun järnrost eller ochra, som gemene man
stundom förmenar komma af därunder varande fördolda
malmarter; men är gemenligen icke annat än et tecken därtil at sådan
stenart består af någon stark järnbinda, hornblende, eller
kiesblandad hälleart, som innehåller svafvelsyra. Vid vissa tilfällen, där
myckenhet af sådant malmos, eller brånad, uti tjenlige gångberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
