Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delen af hammar/kaftet, fom är inpaflad uti hammarögat; men den
delen af /käftningen, fom fitter utom ögat, kallas FörJldftning.
Skdfta på är fåledes det famma fom at fätta hammaren pS
åtaftet. * .
Skågg heter på fomlige orter den afrundade delen, eller Kr
afvan y på en blåshjuls-kam. Se Kam.
Skägg betyder vid grufvor garnfranfar, fom vid
upfordrings-fpelet fånas på gruflinan och lända til rättelfe för flyraren vid
fpelhjulet, at däraJf fe huru fnart tunnan upkommer, då han ikall
fakta vattuhjulet. Sådant ikägg fitter ock nära vid knuten, där
tunnlänkarne äro vidhäftade. Se ordet Knuten.
Skägg (Bart) kallas ockfå uti grufvor vid tifmakningar de
med bandknif ikurne och vid et torrt vedträd fittande fpånor, fom
brukas vid vedens antändande.
Med Skägg förflås vid filfverdrifning på capeli, eller teft, de
glitterilrålar, fom upfliga rundt omkring kornet, då drifningen går
mycket fvalt och nära at. ftelna. Jamnför Skansglete.
Skålltång- y Se ordet Tång 1:0 é). Den kallas ock Bett-tång,
emedan den brukas vid fmå järndumpars eller bitars värmande, aå
de /kola vällas vid någon Oång, eller fär/kik uträckas.
Skånkfkopa är vid järngjuterierne en guten och Ierbe/lage*
järnpanna, eller gryta, fom har vid det ena örat fådadt et långt
rakt ‘järnlkaft, och vid det andra örat et dylikt, i form af en
klyka, få at då denne panna, eller /kopa, full med fmält järn bäres
af tvenne arbetare til motet, kan lkopan lätteligen däruti utgjutas
af den fom håller uti klykan. Vid dörre gjutningar brukas en fä
kallad Öc-Jkopa, hvilken är en dörre ferbeflagen kettel, om io a
12 kanrum, fom fiälles utmed det i fanden neddämde Jermotet»
giffel, eller ingöte. Genom bärning ifrån däliet, med fmärre
ler-beflagne döpllefvar, fylles denne ös-lkopa med det flytande järnet,
fom fedan därutur hälles uti motet;
Skåmmel (Schemel, Schenkel’) kallas uti en. häftvind fatet,
hvarpå vindköraren Atter. Skavtr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
