Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delige.— At kunna /köta hettan och (lyra elden til det rum,-fom
erfordras, få at bränningen må blifva jämn. At känna när den
ikall ökas eller minikas., — At med fäkerhet veta när eldningen
ikall uphöra, eller när ftålet är fullbrändt, famt när och huru
ugnen ikall fläckas, at ftålet intet blifver för litet brändt, då det
med någon förluft måfte ombrännas; eller at det icke antager för
mycken bränning’, och blifver alt för ikört och ohandterligt, fom
tillkyndar än ftörre ikada. Den tid och den grad af hetta, fom
til ftåiförvandlingen erfordras, beror dels på ämnesjärnets art och
be (kaffen het, dels på bränflets godhet och ftyrka, dels ock på
väderlek och ugnens ikötfel, hvilket alt en ftålbrännare noga bör
förftå, men ej kan läras utan af förfarenhet. At dömma om tiden,
när ftålet är fullbrändt, brukas vid Engelika flamugnar den
inrättning uti ugnsbyggnaden, at profftänger, under ugnens laddning,
’ kunna inläggas och efterhand uttagas, för at efter deras
beikaffen-het fluta huru bränningen lider, eller när altfammans är fullbrändt.
På lrka fätt äro ock de få kallade fvenika ftålugnar inrättade, då
bränningen iker med vedflamma. Se Branflålsugn.
Om godt ftål ikail erhållas, tilkommer äfven en ftålbrännare
at känna ämnesjärnet, hvars godhet lägger förnemfta grunden til
ftåiets art och beikaflenhet. Den orfak, fom tildanar et mer och
mindre tjenligit ämnesjärn för flål, bör väl härledas ifrån de
malmers lynne, hvaraf fådant järn* är tilverkadt, men genom
ham-inarfmedens förvållande, och genom flångjärnets olika
tilverk-ningsfätt, kan defs. egenikaper mycket förändras, ehuru de förfia
rå ämnen, eller malmen och tackjärnet, varit af enahanda art.
Detta kan ofta röjas, då järnftängerne afbrytas. Det fom, til
exempel, är uti brottet på en grof flång jämnkornigt och tätt
*med hvit färg, utan inblandning af grofva tågor, är gemenligen
det bäfta til flål, då materien varit af god art, hvaremot
långtå-gigt och otätt flångjäm, med mörk eller näftan fvart färg, ger
lämre ftål. Härutinnan är det fom en ftålbrännare bör äga någon
kunlkap, då det begäres at ftålet ikall forteras. Om ämnesjärn
til bränftål fes uti afhandlingen om järn - och flål - förädlingen f.
331, famt hela iJ:de Capitlet om bränftål i allmänhet, och uti
II. Del. Sffff Jår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
