Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
digt dock qvarstå såsom förutsättningar. — På detta sätt är
kunskapsförmågans passivitet egentligen negerad, då Kant
påstår, att alla föreställningar, för att vara mina, måste
kunna åtföljas af omdömet: ”Jag tänker.” Detta oagtadt
förutsättes i hela systemet en impuls utifrån; men man
kunde härvid begära förklaring af orsaken, hvarföre
kunskapsförmågan blott är potens, innan den blir väckt genom
en yttre stöt. — Tinget i sig bade Kant antagit, för att
förklara möjligheten af empiriska kunskapens uppkomst,
samt för att rädda sig från beskyllningen för ldealism. E-
mellertid förlorar det den ena bestämningen efter den andra;
det blir någonting ”omöjligt (ty Categorierna förlora all
betydelse med afseende derpå) och uttrycker blott ett
gränsbegrepp för sinnligheten, eller ett problematiskt begrepp,
d. v. s. ett sådant, hvars begrepp ej är motsäganude, (men
till ett tings reala möjlighet fordras någonting mera,
nemligen uppvisandet af möjligheten af dess existens såsom
phænomen)” 14). Detta är ock fullt rigtigt; något utom och
innom kan man ej tala om vid en Intelligens, då rummet
blott (enligt Kant) uttrycker ett förhållande mellan
phænomenerna, eller en lag hos vår kunskapsförmåga. Dessutom
kan man väl med Maimon påstå, att en transcendental
philosophie, d. v. s. en sådan, som skall visa kunskapens
möjlighet endast ur kunskapsförmågans egen natur, ej får
förutsätta något empiriskt. — Vid frågan om delningen af
kunskapsförmågan i Sinnlighet och Förstånd och af
kunskapen i a priorisk och a posteriorisk, hade Leibnitz
antagit denna skiljnad vara blott formell, d. v. s. bestå i den
olika grad af klarhet och tydlighet, med hvilken vi
uppfatta objecterna; Kant åter gjorde denna skiljnad till
materiell, så att sinnlighet och förstånd blifva hvarandra
absolut motsatta, äfvensora kunskap a priori och a
posteriori härflyta från alldeles olika källor, ty ”om vi alldrig
1) Se p. a. st. ”Om Grunden üll åtskiljnadeu af alla objecter i
Noumena och Phænomena”; sidd. 214 o. följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
