Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Josephine och Marie Louise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
knappt fyllda 16 år, gift med en vicomte de Beauhar*
nais, hvars föräldrar voro bosatte i Paris, Detta
giftermål var dock olyckligt i anseende till hennes makes
lät t is inni gliet. O a ktad t J os eph i n e skänkt sin m an tvenne
barn, en son och en dotter, såg hon sig dock tvungen
uppträda inför parlamentet, såsom anklagad af sin man
for otrohet.
Efter längre tids förlopp och efter att ha varit
utsatt for en mängd chikaner, blef Josephine slutligen
på det amplaste frikänd af förenämnda högsta
myn-dighet? och hennes svärföräldrar voro då de första att
lyckönska henne och från klostret, der hon efter
gammal sedvänja såsom anklagad tillbragt sin tid, fora
henne hem till sig. Genom denna parlamentets dom
voro makarne emedlertid, väl ej för alltid skillde, ty
detta har i Frankrike sina stora svårigheter, men dock
sa att de ej bodde under samma tak, hvarföre också
fadern tilläts taga sonen under sin vard, och modern
att uppfostra dottern.
Josephine återvände då till sina föräldrar på Ön
Martinique medhafvande .sin lilla Hortense och detta
var henne dock någon tröst, ehuru hennes hjerta äfven
med sann moderskärlek längtade efter sonen, den lille
Eugene.
Revolutionens stormar hade emedlertid utbredt
sig i Frankrike och som den, hvilken hon, oaktadt
alla kränkningar, ännu kallade sin make, öppet slutit
sig till densamma samt nu tillika sansat sig och i
glödande ord bad henne återvända till honom, kunde
hon, som dock alltid älskat honom, ej motstå detta,
utan beträdde för andra gången, år 1790, Frankrikes
jord, för att icke mer lemna detta land. Fjorton år
derefter var hon dess herrskarinna.
Men före denna tid skulle många och förskräck»
liga sorger hemsöka henne. Med lif och själ hade
Alexandre de Beauharnais, såsom vi förut nämnt,
kastat sig i revolutionens armar och uppsvingat sig ända
till president i nationalförsamlingen samt slutligen till
general och chef öfver Blienarméen, men dä han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
