Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frälsat sig på Gottland, uppgafs ändteligen slottet till Carl
Knutson. År 1438 firade denne, som efter Engelbrechts mord
blifvit vald till riksföreståndare, härstädes med stor prakt sitt
bröllop med Catharina, dotter af riksrådet Carl Ormson, och
samma år afsatte äfven danskarne konung Erik, samt valde i
stället hans systerson, Christopher af Bäjern, ett exempel, som
1441 efterföljdes af svenskarne. Den 10 September höll den
nyvalde sitt högtidliga intåg i Stockholm, hvarvid han gaf
staden nya privilegier.
Som han märkligt nog var den förste unionskonung, hvilken
befrämjade svenska handeln på hansestädernes bekostnad, skulle
Stockholm visserligen under hans regering uppblomstrat, om ej
flera andra olyckor under denna tid öfvergått densamma. Så
uppbrann 1445 en tredjedel af staden, från Skomakargatan till
Gråmunkegränd, liksom S:t Clara kloster året derpå, men icke
nog dermed, den hemsöktes äfven vid denna tid af pest och
hungersnöd. Då efter Christophers död år 1448 Carl Knutson
i Stockholm blifvit vald till konung, stadfästade han ej allenast
stadens privilegier, utan gaf den äfven fjerde penningen af
silfvertullen för den stora skada staden under krigstider lidit.
1452 syntes en dansk flotta af 46 skepp, anförd af svenske
riksråderne Olof Axelson och Magnus Green, utanför Stockholm,
men borgerskapet försvarade sig tappert, uppbådade kringboende
allmoge, och ehuru denna af fienden, som slagit läger på
Käpplingen, blef tillbakakastad till Norrmalm, då bönderne ville
slå en bro öfver Näckström, som vid denna tid skilde dessa
båda stadsdelar, hade de ej skäl att glädjas öfver sin seger.
Borgerskapet gjorde nemligen ett utfall, förenade sig med
bönderne och tillfogade danskarne en sådan manspillan, att
ofvannämnde ställe efter denna dag kallades Brännersund. Då nu
äfven Carl Knutson med en här kom sina trogna borgare till
bistånd, måste landsförrädarne med skam och nesa rymma fältet.
2 år derefter led Södermalm betydlig skada genom vådeld,
hvaraf man kan sluta att den redan då, ehuru obetydligt,
var bebygd.
Ej längre än till 1457 varade emedlertid lugnet.
Erkebiskopen i Upsala Jöns Bengtsson reste då upprorsbaneret mot
konungen. Genom öfverrumpling slagen vid Strengnäs, flyktade
Carl Knutson sårad till Stockholm, hvarest borgerskapet svor
att försvara honom. Men huru mycket det denna gång var
att bygga på sådane löften, utvisade framtiden. Trenne dagar
derefter inneslöt erkebiskopen med sin här staden, och då nu
Konungen, efter många underhandlingar, ändtligen vädjade till
vapenlyckan, togo borgrarne genast vid början af anfallet till
flykten. Den sista förtviflade utvägen återstod honom då, och
sedan han fört sina skatter om bord på flottan, afseglade han
skyndsamt till Danzig. Stockholms borgerskap öppnade genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
