Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkliga Byggnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppdrog sig utanpå detsamma till dess spets. På ryggen hade
han torntuppen bunden, i fickorne 1 butelj och 2 glas samt i
gördeln tvenne pistoler. Uppkommen till spetsen satte han sig
gränsle öfver korset, uppsatte torntuppen, drack de kongligas
och rikets skål, nedkastade glasen, afsköt pistolerne och begaf
sig derpå ned från sin äfventyrliga färd, hvilken slutades lika
lyckligt som den börjats. Hvad kyrkans inre angår, skänktes
väl en altartafla af Johan III år 1575, men den nuvarande
lärer vara förfärdigad under Carl XI:s tid. Af Johan III bekom
den likaledes 1571 en predikstol, men 1642 gjordes en ny, som
1661 flyttades och ställdes vid främsta pelaren på norra sidan
om altaret, men som helt och hållet borttogs då församlingen,
den 11 September 1807, upplöstes och förenades med
Storkyrkoförsamlingen. Nu uppföres endast en provisionel sådan vid
kongliga begrafningar och andra dylika tillfällen. Orgelverket,
förfärdigadt af Cahman, är uppsatt 1700, men fullkomligt
ombygdt af Strand åren 1818 och 1819. Den i choret hängande
ljuskronan af silfver är en gåfva af enkedrottning Hedvig
Eleonora, till minne af dess gemål, konung Carl X Gustaf, och
skall, enligt somliga uppgifter, väga nära 5,000 lod. Sedan
konung Fredrik I år 1751 upplifvat Seraphimerorden, stadgades,
att riddarne af densamma skulle dubbas antingen i Riddarholms-
eller Slottskyrkan, och att de borde begrafvas i den förra kyrkan,
så framt de icke egde något eget grafställe. I följe af detta
förordnande äro alla seraphimerriddarnes på koppar målade
vapensköldar uppsatte i choret af kyrkan. Denna är sålunda,
ehuru den ej mera begagnas till gudstjenst, både ett pantheon
för Sveriges ärorika minnen och en mausolé för dess hänsofne
konungar. 1817 hitflyttades nemligen de i arsenalen vid Carl
XIII:s torg dittills förvarade polska, ryska, österrikiska, saxiska
och danska trophéer. Dessa med så mycket svenskt blod köpta
fanor, standarer och vimplar pryda nu kyrkans pelare, och skola
uppgå till ett antal af omkring 3,600. Dyrbara fosterländska minnen
lågo äfven förvarade i flere rustningar så väl för häst som karl,
hvilka voro uppsatte på stora gången upp till altaret, såsom Birger
Jarls, konungarne Waldemars, Magnus Ladulås’, Carl Knutsons,
Carl IX:s, Gustaf Adolfs och Carl Gustafs m. fl., men desse finnas
nu i Kongl. Lifrustkammaren. Tvenne kongliga grafchor äro
uppförde på båda sidor om högchoret, det Gustavianska och Carolinska.
Det förra grundlades 1629 på befallning af Gustaf Adolf, som i
sitt bref härom till kongl. senaten, hvaruti han anbefallde all möjlig
skyndsamhet, tillade de profetiske orden: "jag vet väl att den
krukan, som ofta till brunnen bäres, varder dock en gång
sönderslagen." Utom den store konungens eget lik, äro i detta grafchor
hans gemål Maria Eleonora, 2 små prinsessor, prinsessan Agnes
af Holstein, Adolf Fredrik med sin gemål, Gustaf III med sin
gemål samt deras andra son, hertig Carl Gustaf af Småland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>