Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 T&i-sten Rudeen.
Till stor del på samma ståndpunkt stod ännu P. D. A.
Atterbom i den korta teckning han i förbigående ägnar
Rudeen i andra bandet af »Svenska siare och skalder"
(1843). På grund af de af Wieselgren meddelade
skal-deprofven hade Atterbom likvisst kommit till den riktiga
slutsatsen, att Rudeen icke helt kan räknas till den
italienska skolan. Hans sånger sväfvade »oafgjordt mellan
svensk enfald och italiensk konstprakt", och i denna dess
»villreda" såg han orsaken till, att den ofta »stannade vid
rama svenska torftigheten". Rudeens värmländska
härkomst föranleder Atterbom att ställa honom vid sidan af
P. Lagerlöf, och han anser honom »i ett och annat smärre
kärleksqväde fullt värdig att vara hans landsman". Ehuru
således äfven Atterbom gifver företräde åt de smärre
visorna af Rudeen, berör han dock de i Carlssons
skaldeflockar ingående fägnesångerna och tillfällighetsdikterna
af Rudeen och förmildrar något de af Hammarsköld
afgifna stränga omdömena öfver desamma 1).
Det blef emellertid först B. E. Malmström, som i
sina akademiska föreläsningar »Grunddragen af Svenska
Yitterhetens historia" (1866) fullständigt återupprättade
Rudeens skaldenamn. Han hade liksom Sondén gått till
en af grundkällorna, den Palmskiöldska samlingen, och
på grund af hvad han där funnit, afgifver han följande
omdöme:
„Rudeen var en långt mera poetisk och erotisk natur än han
såsom prest och slutligen biskop vågade offentligen ådagalägga sig
vara. Det var detta presterliga decorum, som skadade hans rykte
såsom skald, ty hvad han sjelf utgifvit, och hvad anthologerna på
1700-talet ansågo tillständigt att upptaga bland salig biskopens
poetiska qvarlåtenskap, består till ojemförligt största delen af rimmad
moraliserande prosa. Deri har Hammarsköld onekligen rätt. I
Palm-sköldska samlingarne förvaras deremot saker af hans hand, som
gifva ett helt annat begrepp om skalden, ehuru de ej gerna
kunnat erkännas af den fromme biskopen. Några af dessa stycken
äro uppfyllda af en så sjelfsvåldigt yrande eller en så oförtäckt
fordrande sinnlighet, att de ej gerna kunna hvarken utgifvas från trycket
eller ens uppläsas från en akademisk katheder. Men i denna lilla
Anf. arb., 2 uppl., s. 198 - 200.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
