Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den karolinska tidens tillfällighetsdiktning. Rudeens bidrag och ställning till densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Torsten Rude en.
I hoof och måttlighet då lefde man förnögd,
Dät war ey Gqll, som nån om girighet påminte,
Dän fula Penning-veln låg i sitt första inte,
Men göra hvar man väl, var då dän största frögd.
Man åt sin ländes frucht i lust och mycken frijd,
Dess fåår dem meenlöös spijs och nödig Kläder gufvo,
All högfärdz vppighet och all hug-reetning sufvo,
Dät lefdes Ängla-lijkt och var en gyllen tid.
Men dän har fådt för-längst, med all sin hälgd, go<l-natt.
Man tror Naturen, trött af så mång åhrig möda,
Ey orkar längre så fullkomna Foster föda,
»Som då hon ännu frisk i unga krafter satt.
Men iag tror girugheet all olvckz uphoof är,
Ty seen man Inders Malm och Steenar känna lilrde,
I)em vår fåfängia satt i ovärderligt värde,
Sen har dät brutit löst, all dygd i vind och vähr.
Då löstes bandet först, som Hiertan sammanhöll,
Gull-hungern dreff bå Dvgd och Kärleek utur sinne,
Tprichtighet och troo ev trifdes mer därinne,
Och folcket lik som blindt til Kargheet hop-tals föll.
Ev smakte Maat ell" Dryck om ey ur Gyllenskål,
Om ev medli Sommar-is och Winter-blomster dyrkat,
Om ev från främmand Strand, dock ey vår Kropp at styrka.
Vår lusta mättas vil, som blir dock framgjent snåål.
I en senare minnesdikt öfver Johan Gustaf
Karlström (1691) tog han till ämne världens vansklighet, som
han behandlade i ett kortare lyriskt versslag med trokaisk
meter. Äfven denna är bland hans mera kända
begraf-ningsverser *).
Rudeen har äfven klagat och tröstat vid manga
„myeket dygderijka jungfrurs44, »dygd- och hedersamma
matronors44 och »välbördiga och högvälborna fruars" nyss
öppnade grafvar. Också i dessa tecknar han en bild af
den aflidna, men låter densamma oftast föregas af en
allmän betraktelse. Så i hans Lijk-Hyac intil öfver fru Sara
J) Aftryckt af Sahlstedt i anf. arb. d. 2 s. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
