Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Torsten Rudeen poeseos professor i Åbo. Åren 1692–1696
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
T&i-sten Rudeen.
becchii, hvars arbeten han äfven åberopar sig på.
Nämnas bör dock, att Lund omtalar hyberboreernas gamla
scaldi och finnarnas runosångare samt påpekar, att äfven
i fosterlandet poesin länge varit odlad.
Rudeen har första gången uttalat sina åsikter om
poesin i sitt introduktionsföredrag, som ännu finnes i
behåll. Han berör först sin utnämning, därvid särskildt
framhållande, att akademins prokansler icke hade
motsatt sig densamma (nec obstante Te Reverendissime
Epis-cope et Procancellari) samt tagande Gud till vittne, att
han icke eftersträfvat platsen „suffragiorum
emendicti-one". Men han hade nog klart för sig de svårigheter,
som mötte honom på själfva tröskeln till sin nya
värdighet. En af dem var, att han som okänd kom till
okände, hvilkas gunst och välvilja han ännu på intet sätt
kunnat förvärfva. En annan svårighet var, att själfva
den konst, som han blifvit anbefalld att varda sig om,
alltmera begynt ringaktas af allmänheten. Han tager
därför till ämne för sitt tal skaldekonstens försvar (divinae
artis vindiciae). Efter att i förbigående ha utkastat den
Rudbeckianska hypotesen, att äfven skaldekonsten från
den skandinaviska norden kommit till de öfriga folken,
tager han poesin i försvar såväl mot dem, hvilka drifna
af religiöst nit togo anstöt af att hedniska gudomligheter
ofta uppträda i dikten, som mot dem, hvilka ansågo
poesin endast vara „quoddam Phantasma cerebrorum
male-feriatorum". Gentemot sådana åsikter anför han
uttalanden af män, hvilka allmänt voro erkända som auktoriteter,
såsom Plato, Aristoteles, Cicero m. fi. Såsom bevis pa
poesins tjusningsmakt öfver sinnena framhålles, huru
Alexander den store älskade Homeri verk och huru Virgilius
var omtyckt af Augustus som af ingen annan. Med stor
entusiasm uttalade sig Rudeen om sina intryck af
skalde-furstarnes sånger:
wO seculorum omnium lumina, o in tota Poetarum familia soli
Principes, quorum memoriam huc liceat conjungere etc. Si
exaapera-mini irascor etiam, si doletis, crucior et ego, si commiseramini
eon-doleo, si gaudetis exsulto. Vobiscum bellorum motus pereipio, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
