Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Torsten Rudeen såsom erotisk-lyrisk skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
T&i-sten Rudeen.
Men detta „konga-rijke" var endast ett luftslott.
Skaldens »vackra vän44 var obeveklig, och liksom den
tidens kärlekspoeter kände han sig därför som en usel
träl, en „förbarmlig fänge". Äfven slutvändningen är
densamma. Hennes hårdhet skulle smälta först, sedan hans
„olyeks-kropp" fått »sin ända i grafven".
Det hörde till tidens kärlekskult, att älskaren skulle
vara trogen ända till döden trots all hårdhet från den
skönas sida. Någon gång vågade han framkomma med
en varning, att hon måhända en gång skulle få ångra sin
motsträfvighet, när ungdomen och skönheten flytt sin kos
(t. ex. dikten »Reflexion"), eller när hennes trogna
upp-vaktare fallit offer för sina kärlekskval. Men det föll
honom aldrig in att hota med att söka sin lycka på annat
håll. Denna trohet utan hopp besjunger äfven Rudeen i
en dikt Beständighetx), hvari den skönas köld och poetens
eld skildras såsom varande i ett beständigt krig med
hvarandra:
Min hårda sköna är en stod af ijs och flinte.
En ävig köld uthi en obeveklig Siäl,
Frys ved min eld, och af min tårar mindr’ än inte
Bevekes, lell är iag framhärdigt hennes träl,
Jag kan ej ångra mig,
Hon vill ey ändra sig;
Min kärleek, hennes haat de föra sådant krig,
Att sielfva himlen skall ey kunna säkert veta,
Hvem mer utaf oss två förtiänt beständig heta.
I denna kärleksstrid var äfven sången ett vapen.
Den var icke blott ett medel att för den älskade på ett
värdigt sätt tolka beständigheten af den trogna riddarens
älskog, utan skulle äfven föra hennes namn till
eftervärlden och bidraga till att odödliggöra hennes dygd och
skönhet. Så ville äfven Rudeen, att hans rim i all framtid
skulle blifva till berömmelse åt hans »vackra Amarill":
l) Första gången offentliggjord af P. A. Sondén i andra
upplagan af Hammarskölds „ Svenska vitterheten44 s. 160. Äfven titeln å
dikten ftr af Sondén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
