Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Torsten Rudeen såsom erotisk-lyrisk skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
lade känslosamhet och den franska förståndsmässigheten
och espriten" 1).
Ingen af dessa olika försök att känneteckna Rudeens
ställning som skald återger dock, enligt min mening, fullt
tillfredsställande hans verkliga betydelse och plats som
erotisk lyriker. Riktigt är nog, att han i sina första
erotiska kväden står under inflytande af den kärleksdiktning,
som efter utländska förebilder, vare sig från Italien eller
Frankrike, redan på hans tid hade vunnit burskap i den
svenska litteraturen. Men han stannade icke härvid, utan
höjde sig till en fri och själfständig ståndpunkt och sökte
och fann i dikten ofta ett poetiskt uttryck för sina egna
känslor. Det är icke i Rudeens diktning ett vacklande,
utan en utveckling till en lyrik, som har många af den
äkta sångens kännemärken, känslans värme, stämningens
innerlighet och formens välljud.
I språkligt och formellt hänseende har Rudeen
yttermera gjort några framsteg från den ståndpunkt han i
detta afseende redan intog i sina bästa bröllopsvisor.
Han har funnit ett rikare poetiskt uttryckssätt,
ådagalägger ett friskare natursinne och framstår genom större
bildrikedom än förr2). I konsten att gifva ett på samma
gång enkelt, men dock poetiskt vackert uttryck åt sin
stämning har han redan nått långt för sin tid. Det är
likvisst för mycken ros att, såsom Sterner, påstå, att hans
poesi i formellt afseende var »betydligt öfverlägsen
skaldebrödernas från den tiden". Man finner nog hos t. ex.
Leyoncrona och Lillienstedt stycken, som godt uthärda
en jämförelse med Rudeens, men att han i konsten att
böja språket till ett lödigt uttryck för känslan stod i frfixn-
*) Svenska skalder, h. 7, s. 19.
f) Den utförda bilden i den ofvan (sid. 98—99) citerade tredje
strofen i elegin öfver Anna Bruneli synes ha blifvit mycket omtyckt.
Frese återgaf densamma i sin dikt „En herde klagar sin herdinnas
bortgång". Sahlstedt berömmer i samma dikt som en »naturlig och
behaglig tanke" uttrycket: „Fast Inders rika håfvor ej vår rum
förgyllt, Förnöjligheten har de toma ställen fyllt". »Tankar i
Vitterhetsarbeten" s. 288.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
