Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Finska Helikons fägnesånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
T&i-sten Rudeen.
ett hittills oodladt fält. Och det har nog sin riktighet,
om man uteslutande afser förhållandena vid Åbo
akademi *). Men kastar man blicken på hinsidan
Bottenhaf-vet, finner man att Rudeen där nog hade föregangare,
som på svenskt språk hade stämt sina lyror till
konungarnas lof. De båda Karlarnes pris firas i ett otal dikter,
och äfven bland tidens rangskalder äro sådana
hyllningssånger vanliga2). Så bl. a. hos S. Columbus, hvars
fragment „Den Svenske Konungs-Son" redan angifver den
patriotiska ton ocli den stolta fosterlandskänsla, som gifva
dessa i öfrigt undersåtliga hyllningskväden deras
egentliga värde. Det är segertoner i dessa sånger, de gamla
götars kraft prisas i Olof Rudbecks anda och på samma
gång Sveriges ära, som nu strålade främst bland
nationerna, samt fredens verk, som när stormen i
nordanlanden hade rasat ut, buro frukt och blomma i „den
Ordning, lag ok Rätt, som Carl den elfte gaf3).
Alldeles utan föregångare var Rudeen dock icke i Finland.
Redan vid Karl XI:s regerings tillträde komponerade Gabriel
Me-lartopaeus ett „Praeparatorium Fortunae et Gaudii Svecorum, tedt
är Sweriges Rijkes Samptlige Ständers och Inbygiares enhälliga
Tanrke-Huckning" etc. År 1685 aflade Johan Forsenius på svensk vers en
„Underdån. Devotions Pliclit" öfver de s. &. aflidne prinsarne
Gustaf och Ulrik. År 1689 skref sedermera borgmästaren i Åbo Anders
Lind „Frögd- och Fägne Ordu på Karl XII:s rnampne-I)aghu, och af
samme författare har man en madrigal till konungen vid akademins
jubelfest 1690 m. fi. Riktigt nog kunde dock ej något af dessa ]>oem
tjäna Rudeen som någon ledstjerna, därtill voro de alltför klena.
f) Om tidens uppfattning af firandet af de kungliga
födelsedagarna, särskildt vid universiteten, får man en föreställning af ett bref
af den berömda Upsalaprofessorn Johan Schefferus till en
yngling vid akademin, som hade orerat på Karl XI:s födelsedag. Efter att
ha framhållit den vanliga seden att fira födelsedagar, yttrar han bland
annat: Majus tamen forte respicit, quam solam consuetudinem, qui
natalem Principis sibi putat celebrandum . . . Jam si munere Divino
Principein accepimus non qualemcunque, verum qualem ipsa
elabo-ravit virtus, ipsa mentis generosæ raritas sublimitasque sustulit in
solium regale, quis auctorem tanti l>oni Diem silentio putabit
trans-mittenduni? Jfr Handlingar rörande Skandinaviens historia, VII s. 168.
■) Columbus, Saml. Vitterhetsarbeten s. 93. Utom denne
hade Anders Wollimhaus (Levonstedt) i en dikt vid Karl XI:s krft-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
