Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Finska Helikons fägnesånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 T&i-sten Rudeen.
delserna i det öfriga Europa för författaren utgöra ett
varsel om stundande ofärd äfven för nordens länder *).
Slutet af fägnesängen berör förhållandena i
Finland ocli gifver, om också endast i förbigående, en
poetisk bild af de stora nödåren i slutet af Karl XI:s
regering. Då denna skildring, såsom redan.Elmgren
anmärker, är ett af de fà ställen hos de samtida diktarne,
där man möter någon anspelning på tidens olyckor, böra
vi meddela denna episod i sin helhet. Den begynner med
att uttala en önskan, att konungen själf skulle komma
till landet för att fà se nöden på nära håll:
O om en lycklig stund vår Konung till oss förde!
Han skulle tvifvel s-fritt the fräinmand färgor see
Them på vårt tillstånd ey så gunstigt många gee.
Tliess slftttheet vist till nåd Hans milda hiärta rörde.
Han skull’ ocli märkia, thet then snöö vår vinter sprider
På våra skuldror, ey förkyIller i vår blod
Then vyrdnad som vij draa för en så liuld, så god,
Så rättvijs Kong, som ey then armas ofärd lijder.
En Konung, som thet prijs för hela verlden njuter,
At, som i tapperhet Han ingen lijke har,
Han i barmhertigheet och är en allmenn Far.
Han märker sielf vår nöd, och ingens bön förskiuter.
Än nu, när armod gör så mångens tänder ledig,
När sielf naturen tyckz föråldrad vahnför blij,
Och orkar ey som förr sin Foster födan gij,
Tå liungren mången gör i förtijd hädan redig;
J) Denna uppskattning af Karl XI som fredsfurste finnes äfven
uttalad i en prosaoration, som på konungens födelsedag 1693 under da
pågående riksdag hölls af borgmästaren i Enköping Simon Schwede,
och som i många stycken är upplysande för samtidens uppfattning.
Äfven Schwede hoppas att „utan andsens förnedran, ogunst och miss
nöije" få tala på „vårt egit medfödda språk" samt yttrar bl. a.: rXu
kunna wij aldrig tillfyllest tacka then mächtige Guden, eller prijsa
och uphöija vår store och vaksamme Konung, för then ovärderlige
sällheten, at allena vårt kiäre fädernesland hafver befunnit, och än
befinner sig i fredeligit tilstånd, der dock lijkväl icke utan
medvn-kan vij måste se och beklaga, det alla andre regementer merändel>
äro i ett svårt och kringfrätande krig invecklade". Anf. arb. s. 63.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
