Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Finska Helikons fägnesånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 T&i-sten Rudeen.
Rudeen återkommer sålunda äfven i denna sång till
de sista olyckliga åren af Karl XI:s regering, då det
„arma folket" blef försatt i sorg och uselt tillstånd samt
landet låg i vanmakt, så att det icke mera förmådde gifva
bonden sin föda:
Här stielpa Folck och Fää. Hvad vill man mycket taala?
Man spordt med Barnetz kött mång Moor sin svult hugsvala*).
Tree gånger Solen kom från Söder hijt i Norden,
Men och förutan fruckt tree gånger hädan gick,
Ey kunnand fröda opp then genom-Biuka Jorden,
Och sällan på sin äng man lijan bära fick:
Tå skedd’ och, när vår tyngd besvärligst var att draga,
Månd’ Himlen och sitt Lån, then Stora Kong gäntaga.
Det var vid denna bedröfliga tid, då riket lutade
„til sit nederfall", Karl XII kom på tronen. Han
tycktes väl vara alltför ung för en så tung börda, men ban
lyckades dock genom „okörd flijt och möda" uppresa
„thet fallna", bringa allt i skick och ordning och skapa
ny lycka för alla stånd. Det såg ut att ånyo dagas en
tid af fred och välstånd, och skalden önskade att det sa
hade fått fortgå:
O gofve Himlen thet tu hiuderlöst fick föllia
Titt egne Sinnes drifftl Barmhertighet och frid,
Och mildhet, som ei kan sig i tin ögon dölja,
Man ävigt hafva skull* at sig tå fägna vid;
Man skull’ ei veta hvad thet vore till att strijda
Och sVärdet skulle väll få rostas i sin slijda.
Men så skulle det ej blifva. Afunden var äter
framme, och när hon såg Sveriges på nytt blomstrande
lycka, begaf hon sig till „the Saxers Hoff" ocli begynte
locka dess ärelystne »prins" med Sveriges krona:
*) I Pielisjärvi socken hade en bondhustru våren 1697 i följd
af hungersnöd tagit lifvet af tvenne sina egna och ett främmande
barn samt jämte sin man och en tolfårig son uppätit desamma. Jfr
Neikter, Collectio Monumentorum Historiam Svec. illustrantium,
Sect. X s. 63 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
