Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Finska Helikons fägnesånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Torsten Ritdeen.
Som latinsk vältalare uppträdde Rudeen med sitt
redan nämnda minnestal öfver den år 1704 aflidna
eloquentiae professorn Kristiern Ålander. Det hölls pä
universitetets sorgefest öfver den framstående
universitetsläraren och har den panegyriska karaktär, som då
måhända mera än i våra dagar var utmärkande för dylika
orationer. Till sitt innehåll är Rudeens tal biografiskt.
Det följer Alanders lefnadsöden från vaggan till grafven,
uppehåller sig särskildt vid hans lärda studier och söker
i korthet karaktärisera honom såväl som lärare som
människa. Äfven det personliga vänskapsbandet mellan den
aflidne och hans minnestalare påpekas på ett vackert sätt.
Talet har onekligen en oratorisk flykt. Heikel säger, att
det har en mera klassisk karaktär än något tidigare vid
Åbo akademi hållet minnestal, och utmärker sig för en
»jämförelsevis ren och måttfull stil" l).
När Rudeen nästa gång uppträdde som talare, var
det ej mera i universitetets, utan i kyrkans namn han
ordade. Till detta sista skede af hans vistelse i Finland
skola vi nu vända oss.
») Anf. arb. s. 107 o. 155.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
