Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Torsten Rudeen teologie professor. Åren 1706–1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teologie professor.
199
juli 1708 yttermera hade lidit en svar förlust. Som
dekanus framställde Rudeen bl. a. i konsistorium teologiska
fakultetens förslag till denomination af efterträdare.
Situationen var i så måtto ovanlig, att någon successor ännu
ej hade blifvit utsedd till den efter Rudeen lediga tredje
teologiska lärostolen, hvartill professor Hahn enhälligt
hade blifvit föreslagen. Men fakulteten tog för gifvet, att
den enda kvarstående teologie professorn Tolpo skulle
blifva professor primarius och Hahn utnämnas till andra
teologie professor, hvarför det nu gällde att besätta tredje
teologie professionen. Därtill föreslogs den som var i
ordningen närmast, dåvarande rektorn professorn Johan
Munster. Det visade sig likväl snart, att prokanslern icke var
gynnsamt stämd för Munsters kandidatur, och att han inom
kort fick hela sitt s. k. svågerlag på sin sida. Gezelius
höll sig från början undan från valet, likaså professor Hahn.
Snart afföll professor Tolpo, som i teologiska fakulteten
hade varit ense med Rudeen, och slutligen återtog äfven
tredje svågern professor Tammelin sitt redan afgifna
vo-tum för Munster och anmälde sig själf som kandidat till
den lediga professionen. Rudeen kom sålunda ensam att
stå för teologiska fakultetens mening, och han råkade
härigenom i en kontrovers med prokanslerspartiet, hvarunder
han ej tvekade att intaga en själfständig och bestämd
hållning, utvisande att han höll på konsistorii rätt att
oberoende af prokanslerns mening få hafva sin egen åsikt
i frågan.
Biskopen och hans svågrar sökte först draga ut pä
längden med detta befordringsärende genom att vägra
sina underskrifter å konsistorii förslag, och då påminnelser
i följd af däraf vållade dröjsmål anlände fran kansler att
påskynda ärendets behandling, beslöts ånyo att insända
rekommendation för Munster, men ej heller nu kunde
biskopen och hans svågrar förmå sig att underteckna detsamma.
Följde så en ny anmärkning af kansler öfver att biskopen
och några professorer ej undertecknat Munsters
denomination, hvilket ej finge efterlàtas, utan borde äfven de med
pluraliteten stridande underteckna med åberopande af pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
