Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. I Karlstad och Linköping. Rudeens verksamhet som biskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
giort sig en fördömelig vahna der med at de bruka Eeder
och svordomar i hvart ord de tala, blifvande således med
sit onda förhållande åhörares väg ledare till helfvitit i
stället för himmelen, ifrån hvilcken stygga vahna H:r
Biskopen alfvarsamt förmante dem afstå, hvarom Prosterne
böra låta sig angelegit vara at giöra en noga
undersökning hvar i sitt Prosterj, och sådant Consistorio till
kiänna gifva" ’).
Såsom f. d. akademisk lärare ägnade Rudeen gifvetvis
undervisningsväsendet såväl i stiftets församlingar som i
skolorna en särskild uppmärksamhet och omvårdnad.
Under sina talrika visitationsresor, hvarunder han besökte
aflägsna församlingar, hvilka i mannaminne icke hade
inspekterats af någon biskop, gjorde han sig väl förtrogen
med prästernas katekumenundervisning och folkets
läs-och kristendomskunskap. De erfarenheter han inhöstade
pa dessa resor, föranledde honom sedermera att vid
synoderna lägga prästerna på hjärtat, att
kristendomsundervisningen och särskildt katekisationens bedrifvande vore »den
förnämsta delen af Präst-Embetet". Vid upprepade
tillfällen påmintes prästerskapet att icke försumma
anställande af Catechismi förhör och att med dem, som visade
sig »tröge och ovillige", förfara utan skonsmål och med
stränghet enligt kyrkolagens 2 Cap. 9 § 2). Under sina visi-
!) Cons. Lincoj). Prot. ,s/® 1722. Stundom voro prästernas
förseelser af den art, att kyrkolagens straffbestämningar ej syntes
till-lämpliga, hvarför biskopen fann rådligast att göra anmälan hos
regeringen. Så förehades på våren 1718 i Linköpings konsistorium målet
mot en präst, som icke blott hade gjort sig skyldig till fylleri och
elakt lefverne, utan äfven var anmäld för att han „i Predikstolen hade
låtit sit vaten". För de förstnämnda förseelserna dömdes han till
suspension från ämbetet, men i denna senare punkt hänsköts
ärendet till Kongl. Maj:t, som remitterade frågan till justitierevisionen»
behandling. Dennas utslag öfver prästens vederstyggliga förseelse
lydde, att „så framt han låtit sit vaten der utaf svaghet, så hade det
sit straff i privationen, men var det skedt af vanartighet, bör han
plichta med 14 dagars fängelse vid vaten och bröd och stå upenbar
Kvrckioplicht". Jfr Cons. Lincop. Prot. 1718
*) Cons. Linc. Prot. t8/6 1717, M/e 1726, 5/t 1728 o. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
