Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Torsten Rudeen såsom riksdagsman och prästeståndets talman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Linköping fram och sade: „Välsignad vare then, som
kommer i Herrans namn". Äfven kröningspredikan hölls vid
detta tillfälle, enligt drottningens uttalade önskan, af
Rudeen, som talade öfver en af drottningen själf väld textl),
men icke strängt höll sig till denna, utan äfven berörde
landets förhållanden och den senaste tidens händelser.
Han uppräknade alla de egenskaper, som borde vara
utmärkande för en god regent. Denne skulle vara gudfruktig, rättvis,
fredsälskande och öm om folkets välfärd. Af en sådan kunde man vänta
större beskydd, större framgång och större nöje än af många tusende
beväpnade. Men den som grundade sin makt på tyranni, dårskap
och oförnuft, ett sådant välde var icke annat än „spinnelväf,
ovarach-tige mörksens värk, Aegyptiske röörstafvar och syndige medel, som
kunna någon tijd synas något värka, men göra omsider the
regerande förhatelige, the regerade bedragne, och alla olyckelige".
Med omutlig sanning utan det minsta försök till förgyllning
uppdrog han bilden af Sveriges djupa fall, påminnande först om „vårt
djupa Stats-Fall; hvar igenom ett obekant Pultava är upkommit til
namnkunnighet i verlden: ett fall hvar igenom thet Svenska namnet,
icke som andra mächtige Folcks och Rijkens, genom ett sachta och
småningom aftagande, utan lika som med ett vippande är omhvälft,
ifrån högsta lycka, till diupaste olycka; ifrån en ogemen macht, til ett
ogement elände; ifrån största ähra til största förac.ht. Ett fall, ther
utur vij i tijo åhr icke allenast intet hindt osz uparbeta, utan fast
mer allo dagar diupare insiunka".
Därtill kom „thet väl snart nämde, men icke så snart
upprät-tadn Förråds-Fall, och ohörde up- ned- vändning på Rijksens
huus-håldning, af insmugne främmande Huushållare anrättad, hvilka
missbrukat Öfverhetens nåd till allas förderf i gemeen, ocli hvars och ens
i synnerhet, arbetande på intet annat, än att göra rijka och fattiga
lijka, thet är: at ingen förmådt hielpa then andra . . .M
Och till råga på allt det lika oförmodade som högst
obehagliga dödsfall, då ett förfluget skott hade fällt konungen till jorden.
„Jag må bekänna — yttrade Rudeen vidare — när jag besinner
vårt kära Fäderneslands tilstånd, at jag icke kan föreställa mig thet
annorlunda, än under liknelse af ett skepp; som af en alt för stark
medvind är drifvit ifrån rätta kosan. Men när thet som bäst går för
tu sköt, kastar vädret sig om, och skeppet fördiupar sig, ju längre ju
vijdare i olyckan; löper an på reflar och klippor; förlorar här ett
segel, ther en mast, ther ett ankar. Omsider insmyger sig en förrädisk
*) Första Konungabokens 8 kap. 57—58 v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
