Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Torsten Rudeen såsom riksdagsman och prästeståndets talman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 Torsten Rtideen
antipietistiska ifrare att öfva en sträng kontroll på
predikanterna i den svenska hufvudstaden. Den 28 januari
anmäldes i ståndet, att kyrkoherden Schröder i en
predikan användt den pietistiska satsen, att „det andeliga
prästerskapet består i inbördes förmaning", på grund
hvaraf en komité nedsattes för att anställa förhör med
Schröder. Den 4 februari talades i ståndet om en
anstö-telig predikan, som dagen förut hållits af Tolstadius, och
beslöts, att han skulle uppkallas inför ståndet. Det säg
sålunda i riksdagens början ut som om prästeståndet skulle
blifva ett forum för undersökning och dömande af de
s. k. pietistiska villfarelserna. Men med stor
förtänksamhet insåg Rudeen, hvart allt detta skulle leda, samt
förklarade i Ståndet att, »emedan så thetta som the andra Stånden
äro hitkomne till at företaga Hijksens allmänna ährenden, hvar i blan
religion vähl är thet förnämsta, men at Ståndet tillkommer thet samma
generaliter at vårda, men kan icke uptaga speciela måhl till ransakning
och dorn utan H. M:ts enkannerliga befallning, ty finner han ey
annat än at thetta måhl bör uti Consistorio Holmensi såsom i sitt foro
komma till skärskådande"!).
Sålunda lyckades Rudeen genom sitt förutseende
hindra ståndet att komma pä en farlig afväg2).
Men det var icke blott inom kyrkans eget sköte
1) Ven. Cleri Com. Protocoll pro a:o 1723 •/»•
•) Midt under denna riksdag, då prästeståndet enligt Rudeens
yttrande var liksom på en Theatre, ett mål för allas aktpågifvande,
inträffade en stor skandal i ståndet. Prftses androg i plenum den
26 mars, nthet han ei annat kan än med blygd och bedröfvelse
berätta, huru en af våra medledamöter har dock så förhållit sig som
lärer allment vara bekant, at hela Ståndet måtte theraf hafva skam
och hvaruppå ej utan sorg kan tänckias". Det gällde
superintendenten på Gottland doktor Esberg, som med ett utsväfvande lif hade
gjort allmän förargelse. Han „gick full mest hvar dag af bränvin14
och „satt och sof om ljusa dagen på en sten vid ett stort gatumot,
hvaraf samma sten fick sedan heta biskopsstenen". Enligt
protokollet skulle han äfven försyndat sig mot „sextum præceptum".
Saken förevar vid åtskilliga plena, anmäldes för hans majestät, men
slutade med att Esberg inför hela ståndet af preses fick en
föreställning för sitt „oanständiga opförande", sina „grofva odygder och
offen-teliga lasterVen. Cleri Com. Prot. 1723 f% uU l>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
