Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:o 11. 13—19 November - Den osynliga katedern. Efter Martin Martelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
RUNDRADION
PROGRAMBLAD FÖR VARJE VECKA
Utgivare: Ab. Finlands Rundradio. Huvudredaktör: Fil. mag. Erkki Kivijärvi (träffas å byrån vardagar kl. 12—2 e.m.,
telefon 23 028). De utländska programmen redigeras av kontorschef Einar Sundström (träffas å byrån vardagar kl. 10—3,
telefon 21589’. Redaktionsbyrå och kontor Alexandersgatan 46", tr. A., str upp — I annonsärenden hänvisas till kontoret
(Kamrerare R. R. Ryynanen, tel. 21589;. — Prenumerationer mottagas å bladets kontor, å postkontoren samt i närmaste bok-
handel. — Lösnummerpris : 2 mk.
FÖRSTA ÅRGÅNGEN
N:o 11 1927
Den osynliga katedern.
Efter Martin Martelius (i Radio-Lyssnaren).
»Det står en lärare, en föreläsare, en professor i
en kateder i en sal och talar. Framför honom står
på ett stativ en liten vit kub, som liknar en socker-
bit. I hela föreläsningssalen synes icke en åhörare
men det oaktat talar mannen i katedern med en
precision och en noggrannhet, som önskade han,
att hans minsta ord skulle tränga fram till de
längst borta i salen stående bänkarna.
Mannen talar verkligen till ett stort antal
åhörare. Hans ord avlyssnas med växlande grad
av intresse av tusen sinom tusen vetgiriga lärjun-
gar, men dessa se icke läraren och läraren ser
ej dem. De äro icke i salen och icke i några an-
gränsande rum. De befinna sig hundratals ja
kanske tusentals kilometer från katedern, var-
ifrån mannen talar.»
Om Sheherazade berättat denna otroliga saga
för den mordiske sultanen skulle hon antagligen
ha fått samma svar, som hon får i Edgar Allan
Poes novell »Sheherazades sista saga»,när hon för-
täljer om de underverk, som den amerikanske poe-
ten kände till i sin egen tids verklighet. Redan
på 1830-talet hade vår underbara värld så många
faktiska mirakel, att de i osannolikhetöverträffade
den orientaliska fantasiens utsvävningar. Huru
många otroliga sagor hade icke Sheherazade kun-
nat berätta och utsmycka, om hon av djinnerna
förlänats förmågan att skåda fram till vårt sekel.
Huru annorlunda hade icke skolans utveckling
gestaltat sig, om en upplyst despot fått rundradion
till sittförfogande, innan folkskolan var mera än en
dröm. Huru skulle icke folkbildningens pioniärer
ha gripit efter rundradions fantastiska megafon
för att sprida upplysning över landen. Vad skulle
en Pestalozzi, en Fröbel, en Rousseau, en Grundt-
vig säga, om de kunde från sina celesta höjder
låta intervjua sig? Skulle de säga, att de inte
förstå, att våra dagars folkupplysare äro så
ljumma i sin entusiasm för den uppfinning, som
i ett slag förverkligat den stora skolan för allt
folket, riksläroverket för alla, riksuniversitetet
föralla. Ty vilken lärostol iskola ellerföreläsnings-
sal kan jämföras med rundradions osynliga kate-
der, varifrån lärarens ord nå ut över hela landet
fram till alla som vilja höra på. Här ha vi den
folkhögskola, den fortsättningskurs, den billiga
bildningsanstalt för alla, som det varit upplys-
ningsmännens och folkbildningsidealisternas dröm
att skapa. I stället har vissa organisationer för
folkupplysning en tid visat oro över rundradions
befarade effekt. Man har vädrat konkurrens lik-
som konsertbolag, grammofonindustri, teater och
opera. Nu är denna fruktan stillad liksom en del
andra farhågor.
Nu kan man göra en fråga: Ligger skolradion
inom rundradions område? Principiellt måste
en nekande ståndpunkt anses vara riktig. Rund-
radion bör inrikta sig på att dess »osynliga kate-
der» blir en allmän fortsättningskurs för alla, där
både »brackor» och »akademiska medborgare» (för
att tala studentspråk) kunna förvärva nya kun-
skaper och friska upp gamla.
De olika fakulteterna böra här tillse att vars
och ens intresse blir tillgodosett. Programlednin-
gen bör emellertid komma ihåg att endast sådana
föreläsare, vilka kunna ge en personlig och frisk
touche åt den akademiska lärdomen böra komma
fram till mikrofonen. Det räcker icke med belä-
senhet och lärdom. Det är intet akademiskt audi-
torium, som lyssnar till orden från radiokatedern.
Det är en väldig skara, bildade, halvbildade och
»obildade», vilka sitta vid lurarna och de flesta av
dessa böra kunna förstå vad som säges från denna
osynliga lärostol. Än mer! Deskola eldas, stimule-
ras, eggas till självstudier, de skola få lockande
vyer in i kulturens och bildningens skönhetsvärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
