- Project Runeberg -  Rundradion : programblad för varje vecka / 1927 /
5

(1927)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - Th. Övergaard: Antenner och jordledningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5
RUNDRADION
PROGRAMBLAD FÖR VARJE VECKA
Utgivare: Ab. Finlands Rundradio. Huvudredaktör: Fil. mag. Erkki Kivijärvi (träffas å byrån vardagar kl. 12-2 e.m.,
telefon 23 028). De utländska programmen redigeras av kontorschef Einar Sundström (träffas å byrån vardagar kl. 10—3,
telefon 21 589). Redaktionsbyrå och kontor Alexandersgatan 46, tr. A., 5 tr. upp. — 1 annonsärenden hänvisas till kontoret
(Kamrerare R. R. Ryynanen, tel. 21589). — Prenumerationer mottagas å bladets kontor, å postkontoren samt i närmaste bok-
handel. — Lösnummerpris: 2 mk.
FÖRSTA ÅRGÅNGEN
N:o 15 1927
Antenner och jordledningar.
Enligt civilingenior Th. Övergaard (i Radio-Amatören).
Den sedan rundradions genombrott alltjämt
stegrade utvecklingen inom radiotekniken har
framdrivit i marknaden mottagare av förut o-
anad effektivitet.
Även med den enklaste antenn, en ljusled-
ning, en järnsäng eller ett spjäll, ja ofta utan
antenn alls lyckas det mången, att få stor ton i
högtalaren, tack vare sin förstklassiga apparat.
Det är då inte att förvåna sig över, att in-
tresset, då man skaffar sig en radio, helt och
hållet gäller apparaten. Antenn och jordledning
betraktar man ofta som tämligen oväsentliga.
Har man satt upp sin antenn, kopplat in motta-
garen och fått ljud i telefonen, är man sedan
nöjd och belåten.
Efter en tid finner man, att mottagaren ej är
så bra, som man först trodde. Programmet
stores. Ibland försvinner ljudet, ibland hör man
ytterst starkt. Man tror, att det slarvas med
utsändningen, eller misstänker sin grannes fyra-
rörsapparat.
Så hör man mitt under utsändningen gnist-
telegrafering. Mången tror han fått en dålig
mottagare, får den utbytt mot en bättre och fin-
ner till sin ledsnad att störningarna äro oför-
ändrade. Var ligger orsaken till så mycket stör-
ningar? Ja, orsakerna är många, men i de flesta
fall kan man hitta dem i sin egen antennkrets.
Denna för god mottagning så betydelsefulla
krets består, som bekant, ej blott av antennen.
I samma strömkrets ingår även nedledning, an-
tennspolen eller vridkondensatorn i mottagaren
och sist men inte minst jordledningen och själva
jorden.
Antennkretsen har en trefaldig funktion. Först
och främst uppsamlar den energien utifrån, så
magasinerar den energien och sist avger den
energien till mottagaren.
En god antennkrets bör således kunna upp-
fånga stor mängd elektromagnetisk energi uti-
från. Praktiskt realiseras detta, då man hissar
antennen så högt som möjligt, och avstämmer
antennkretsen till rundradiostationens våglängd.
De nu nämnda villkoren för uppsamling av
energien anser man ofta som fullt tillräckliga
för god mottagning. Så är emellertid ej fallet.
I antennkretsen magasineras, som jag just
nämnde, den uppfångande energien. Man får
nu se till att inte magasinet läcker. Självklart är,
att ju mera energi, som läcker bort ut antenn-
kretsen, desto mindre energi kommer mottaga-
ren till godo, och desto sämre hör man. Mindre
självklart, men därför inte mindre betydelse-
fullt är förhållandet att ju mindre energi som
överhuvud taget går bort från antennkretsen,
desto störningsfriare blir mottagningen.
Grundregeln vid kvalitetsmottagning blir så-
lunda, att utföra antennkretsen så förlustfri som
möjligt. Dessutom bör man taga minsta möj-
liga energi ur antennkretsen för att driva motta-
garen, d.v.s. man bör koppla detektorkretsen så
löst som möjligt till antennkretsen.
Qöres antennkretsen förlustfri, fås mycken
energi samlad i densamma. Genom att sedan
bruka minsta möjliga energi för mottagningen,
nedbringar man totala energiavgången från an-
tennkretsen till ett minimum, och därmed bort-
tagas också de flesta störningarna.
På vilka vägar läcker energien bort från an-
tennkretsen och huru skall jag bära mig åt för
att hindra förlusterna?
Huvudförlusten är vanligen den värme ström-
men i kretsen frigör, då den möter antenn-
kretsens ledningsmotstånd; dessutom förekom-
ma i mycket varierande grad induktionsförlus-
ter i metalldelar i antennkretsens närhet,
energiavgång till närliggande antennkretsar,
läckförluster orsakade av dålig isolation av
antennen, och andra förluster av mindre bety-
delse. (Forts)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:38:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rundradion/1927/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free