- Project Runeberg -  Dikter / Första samlingen /
104

(1882) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sparfvemamman, som i lönnen nyligen sin
boning fäste,

tittar qvittrande på barnen öfver kanten af sitt

näste,

tycker: »fast de ej ha vingar, ha de ändå samma

gamman,

som då jag och sparfvepappa plaskade som

ungar samman.»

i

Och när lärkan, som i rymden hvilar på de

sträckta vingar,

ser det oskuldsfulla paret, slår hon till en drill,

som klingar

likt ett eko af det jubel, som i tidens första

stunder

höjdes af den första lärkan öfver paradisets

lunder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:45:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rvdikter/1/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free