Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AHASVERUS.
(Ser sig omkring, och då han ingenstädes varsnar
vålnaden af Messias, sätter han sig på en klippa
bredvid titanen, försjunker tyst i sina minnen och
säger derefter:)
Min fader var en ättestor rabbin,
en skriftlärd, frejdad i Jerusalem.
Der sutto stolte män i Sanhedrin,
men lian var väl den stoltaste af dem.
Dock var han ej för god att ta i arf
af far oc-h farfar deras yrkesvärf,
och ur hans hand i min gick först hans slöjd,
och sen hans domarkall på Zions höjd.
Jag hade slafvar, flere hundratal,
som gjorde byssos-skor åt furstebrudar
och mången gyllne perlbeströdd sandal,
som glittrat under Asiens konungsskrudar.
De sulor, hvarpå Tiberns legioner
framstormade att trampa alla land
och sparka riken ned och kungatroner,
de skuros just af mina slafvars hand.
Mitt namn var stämpladt på hvar caliga,
som, lysande med lejonbronsens prydnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
