Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och klättrar upp för kullar gosseglad
att löga sig i eterns blåa bad
och allra högst på bergets hjessa prålar
med propylé och tempelpelarrad.
Nej, ständigt öfver dessa städer hänger
en himmel klädd i sorg, en rökkupol,
igenom hvilken knappt en solglimt tränger
längs svarta murar ned i källarhål,
som hysa jemmer, laster, nöd och skarn
och hysa trälaskarans bleka barn.
Hur skördar växa der för Dödens lia!
Befriaren, den ende värd sitt namn,
har brådt der inne att de små befria
ur kranka mödrars och eländets famn.
Dock öfver allt jag möter samma rön:
naturen slösar ju med lifvets frön,
och när vårt eget slägte förelades
att med förqväfda själar fylla Hades
och kyrkogårdarne med späda lik,
så hvad gör det? Den evige är rik,
och ständigt ökas ju den dvergastam,
som vältrar sig ur källarhålen fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
