Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Grotte vår kulturs representant.
Naturen är ju ock ett offerväsen:
den fordrar allas våra lif i gärd
på sin omätligt stora offerhärd.
Det är ju sagdt: allt kött är hö;
det är ju sagdt: vi vissna hän som gräsen,
och kungen själf — förlåt! — skall en gång dö.
Och då nu alla äro offerdjur,
ja, Frocles lif — förlåt! — skall ha en ände,
hvad mer, om trälen dör för vår kultur?
Beröfva Grotte honom vore stöld.
Det hofs en träl att dö på sitt elände
med samma mod som krigarn på sin sköld.
Kristianismen var en samvetsböld:
i mannahjärtan pjoskets gift han sände.
Hur väl att samfundshelsan återvände!
Den grep omkring sig, österns själapest,
därhän — jag blygs för minnet — att det hände,
att äfven jag som ung blef Kristusprest.
I detta tunga kall var det min tröst,
att den, som framför nasarenens altar
sin kristianska offertjänst förvaltar,
kan bära Mammons altar i sitt bröst.
— 102 — 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
