Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12 - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och drack som sju. De sade intet, utan endast åto, drucko,
sneglade och tego. Men de andra bröllopsgästerna liksom
drogo sig för dem och ville icke tala med dem. Man märkte,
att det var folk från berget, och förstod nu, att bruden var
en jättedotter. Men sedan bergfolket ätit och druckit vid
pass en timma, rultade de ut och framtogo ur sina slädar
och drogo in i bröllopshuset så mycket guld och silver, att
man hisnade vid att se så mycken rikedom. Därefter skulle
de fara, men då fick en utav dem se, att hans häst förlorat
skon på ena bakbenet. Då ryckte han bakbenet från hästen,
så att denne stod på tre ben, och gick med bakbenet in i
smedjan, där han skodde det. Därefter satte han åter
bakbenet under hästen, och det satt fast, som det skulle sitta.
Sedan bar det av, och ifrån den stunden visade sig
bergfolket aldrig mera. Men Thorsten levde lycklig med sin
hustru och blev genom det guld och silver, han med henne
erhållit, den rikaste mannen i Gudbrandsdalen, och från
honom ledde många av de gamla hövdingarna sina anor. —
Och härmed slutar denna saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
