- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
118

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

torna proviant medelst klavhästar, som därefter hemföra
säterns produkter: ost, smör och mjölk. På senhösten
återvänder säterfolket med boskapen till gården. Att anskaffa
tillräckligt foderförråd för vintern är ett av bondens
svåraste arbeten. Får och getter fodras med björkkvistar, som
om sommaren samlas, sammanbuntas och torkas. Varhelst
på bergsluttningarna en gräsfläck finnes, där bygges ett litet
skjul till höets förvarande, och om vintern måste dessa små,
ofta avlägset belägna förråd, allt efter som behovet gör sig
kännbart, transporteras till gården.

Med vår vandring från Höfdringssätern fäster sig ett
tragiskt minne. Sällskapet förlorade nämligen på densamma en
gemensam vän, som under resan hade blivit oss alltmer kär
och slutligen nära nog oumbärlig. Vi måste lämna honom
på den vilda fjällplatån åt ett öde, på vilket jag knappt
utan bävan kan tänka — han är förmodligen redan
söndersliten av vilddjurständer. Vi hade från Höfdringssätern, i
brist på en bättre måst medtaga en gammal halvfjollig
vägvisare, som skulle föra oss till den norr om Laurgård
belägna gästgivaregården Brändhaugen. Vår lättsinnige
Bernard, vars ordning det var att bära vår ifrågavarande vän
— jag menar gnavpungen — hade, i stället för att själv
vaka över hans säkerhet, överlämnat honom åt den gamle,
skevbente, stammande, sinnesslöe ciceronen, som tappade
honom — varest det känner endast nornan. Då vi plötsligt
upptäckte hans frånvaro, började ciceronen leta efter honom
i — sina västfickor; men som han var minst halvannan aln
lång, fanns ingen förhoppning om att finna honom
därstädes. Doktorn, vilken vår förlust tycktes gå närmast till
hjärtat, befallde gubben att återvända och söka den
förlorade. Gubben lydde ogärna. Han återkom efter tvenne
timmars fruktlöst sökande med tomma händer, men förde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:45:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rvnorge/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free