Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till Frithiofs Sångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och deras bild der evigt ristad står.
En helig tjusning Ynglingen förförde,
Han ville gå i Hjelteskalders spår.
Men ack hur kort var denna sälla yra!
Han hörde Frithiofs Skald — han lade bort sin lyra.
Det är en skön, en sällsynt lott att vandra
Lyst utaf Clios fackla mild och klar,
I minnets rymd, och måla så för andra
En herrlig bild af det som fordom var.
Dock — hvilken vågar Ödets domar klandra?
Ännu min himmel icke klarnat har.
Ännu jag vågar ej min vinge lyfta
Emot det höga blå och upp mot Solen syfta.
Likväl till dess i lägre regioner
Jag pröfva vill min kraft, och blicka opp
Mot Diktens ljusa evigt klara zoner
Med blygsam längtan och med stilla hopp.
Dig helgas dessa mina första toner
Du Kung för Skandinaviens Sångartropp!
Du vid hvars harposlag den gamla Norden
Står opp ur seklers natt och än förvånar jorden.
Du söng om Gudar och om Hjeltars strider;
Din sång är rik på höghet och behag.
Jag söng om dessa kalla, mulna tider —
Det är förlåtligt om min sång är svag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
