Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
: E n v i g c s - k a ta p e n.
Att skingra sina sorger uti ett lustigt lag,
Till närmila ’ bälia värdshus Ilerr Brynolf gick en dog.
Ilan gick i djupa tankar med pipan i sin hand,
Och värjan vid sin sida, och hvisslado ibland.
”Hallt gcde Ilerre!” höres en dämma fin och klar.
Ilerr Brynolf scr omkring sig. En embetsbror det var,
Som RälUle sig i förväg. Det var en läg geltalt
Af det bekanta slaget som växer öfver allt.
Hans bröft var högt och kullrigt liksom en ättehög,
Omkring det smala lifvet ett brokigt skärp sig smög.
På krusiga manchetter han ofta varsamt vred ,
Hans här var rödt och krusigt, muftachen svart och bred.
”Hvad är min Herres vilja? Jag måtte bort på Hund.”
Den obekante öppnar med grace sin’ lilla mund,
Hans blick blir så högtidlig, han tittar då och då
Pä sina blanka 6töflar, på sina sporrar srnå.
”Herr Brynolf torde minnas, att på ett Jul-kalas
Hos Grefven uppå Käl lifta vi tömde månget glas
Tillsammans. Ibland anuat det äfven hände sig,
Att ni ej all den vördnad, som tillbör, vifte mig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
