Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag måste i hans armar ila,
Förrän han lägger sig till hvila.”
”Kanske att just i den nu stund
1 någon enslig, skuggrik lund
Min flicka vakar an,
Med tårfull blick och bleknad kind,
Och suckar, kysst af nattens vind;
Nar kommer han igen?
Gråt icke trogna Slskarinna!
Du skall din Hugo återfinna.’-’
Så Riddarn tänkte. Natten led —
Han lade sig till hvila ned
Med handen på sitt svärd.
Hans boh om lugn och ro bléf hord,
Han blef på lätta vingar förd
Till drommens underverld.
Der återfann han hvad han saknat.
O att han aldrig hade vaknat!
Men hvilans ljufva tid är kort.
De rädda skuggOr flydde bort
For Auroras spann.
Då gladdes Riddarns -sorgsna själ.
Han tillstånd fick att ta farväl
Utaf det helga land.
Och vända ur den långa striden
Igen till kärleken och’frideA.
Han tog sin skold, han tog sitt svärd
Och började sin återfärd
Med glad och modig håg.
Och innan veekah väl var om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
